Monthly Archives: January 2019

Monument Valley 2

En efterlängtad uppföljare som precis som Monument Valley är alldeles för kort. Här möter vi Ro som tränar sin dotter i att bygga monument: i början följer dottern efter modern men i slutet hjälps de åt. Detta ger några fina parallella pussel där bägge karaktärer måste ledas till sitt mål samtidigt via olika vägar, och det är dessa pussel som är de allra bästa.

Det finns inte så mycket att säga om MV2 mer än att det är mer av samma sak jag gillade i ettan. Det känns kortare trots att det har 14 kapitel jämfört med föregångarens 10. Å andra sidan hade jag köpt expansionen till det första spelet redan innan jag började spela det, så det fanns mer att fortsätta med direkt. Det här spelet tar slut lite innan det hinner börja ordentligt. Dessutom kändes det första spelet mer mystiskt, storymässigt. Här skrivs den istället mig på näsan, uttalat och klart, så jag får inte riktigt chansen att fundera själv på vad som händer.

Om du bara ska köpa ett av spelen, köp ettan. Men det finns väl ingen anledning att begränsa sig. Köp allt!

Nu önskar jag bara att någon gör ett riktigt jäkla långt spel på det här temat. Eh, och säg inte Fez, för det har jag redan spelat.

Steamworld Dig

Passar perfekt till formatet.

Jag spelade av någon anledning Steamworld Dig 2 innan ettan, vilket oftast inte är en bra idé. Uppföljare brukar finputsa spelmekaniken, lägga till nya funktioner som saknas smärtsamt i de äldre versionerna, och i värsta fall också spoila föregångarna totalt.

Allt detta stämmer för Steamworld Dig, men jag gillade det ändå.

Continue reading Steamworld Dig

Pokémon: Let’s Go, Eevee!

Av de traditionella handhållna Pokémon-spelen har jag klarat två: Första generationens Pokémon Red och sjunde generationens Pokémon Moon. Jag har börjat spela Silver, HeartGold, X och både Alpha Sapphire och Omega Ruby (har tänkt dumpa av det ena av dem på min partner vid tillfälle så vi kan byta monster med varandra). Jag har en inplastad Platinum och ett par orörda White respektive Black version 2. För att inte tala om konsolspelen som jag knappt har tittat på. Mina ambitioner har helt klart varit större än det faktiska genomförandet.

Så att jag innan jul började tjata om och peppa för Pokémon: Let’s Go, Eevee är både konstigt och fullständigt väntat.

Continue reading Pokémon: Let’s Go, Eevee!

Assassin’s Creed Revelations

I det tredje och sista Assassin’s Creed-spelet med Ezio Auditore da Firenze har vår kvinnokarl och lönnmördare hunnit mogna till sig lite, både personlighetsmässigt och utseendemässigt. Ezio är en mycket lugnare karaktär nu, och – även om jag generellt inte är ett fan av skägg – snyggare. Åldern klär honom.

Desmond, vår protagonist i nutiden – eller, tja, 2012 – ligger i koma i efterdyningarna av Assassin’s Creed: Brotherhood. För att återställa honom till något sånär funktionell måste han ta sig igenom de minnen som Animus vill visa honom. Så tillbaka till Ezio igen it is.

Continue reading Assassin’s Creed Revelations

Grim Legends 3: The Dark City

Jag började året med att plöja ett hidden-object-spel för vad som nu är femte året i rad. (Tidigare år: 2015: Enigmatis: The Ghost of Maple Creek , 2016: Left in the Dark: No One on Board; 2017: Amazing Adventures: The Lost Tomb och 2018: Midnight Mysteries: The Edgar Allan Poe Conspiracy) Det känns som ett lagom sätt att sätta igång spelåret, även om spelkvaliteten har varit lite varierande.

Continue reading Grim Legends 3: The Dark City