Anna

Du står utanför ett vitt tvåvåningshus någonstans ute i vildmarken. Gräset är obehagligt grönt, en liten bäck porlar högljutt för att få din uppmärksamhet – omgivningen känns drömskt surrealistisk. Grinden bakom dig är stängd. Det finns ingenstans att ta vägen förutom in i huset.

Men. Vafan. Hur gör du det då?

Anna är ett skräckäventyr som har ärvt en hel del dumheter från sina 90-tals-föregångare inom peka-och-klicka-genren. Det finns saker att interagera med. Vissa går att plocka upp, för att du sedan ska kunna använda dem på andra saker på ologiska sätt. Jag kan inte ge några exempel utan att spoila problemlösningen. Å andra sidan är jag rätt säker på att alla som inte vill gå igenom “prova allting på allting” kommer att använda en FAQ för att ta sig vidare så det kanske inte spelar någon roll? Det finns ett inbyggt hjälpsystem, men det verkar inte fungera.

Peka-och-klicka, ja. Du spelar ur ett första-persons-perspektiv. Då och då störs du i ditt utforskande av att världen mullrar till; en röst berättar något vagt som för historien vidare och du drivs sakta men säkert mot ett sinnesläge som inte är helt stabilt. Var är du egentligen, och varför?

Det finns 4 slut på spelet. Det första, det säkra, kan du nå inom en halvtimme. Du tar dig bort härifrån, ingen skada skedd. Efter det fjärde, det värsta, så är du fördömd. Spelet är kort, förvirrande, ologiskt och konstigt. Dåligt? Nja, men frustrerande. Kolla på youtube?

Jag inser att taggarna spoilar lite. Deal with it. (h)

Titta vad fint och grönt
Titta vad fint och grönt

Karaktärer

Du. Drömmer du? NFI.

Anna. Vem är det?

Leave a Reply