Det finns människor. De är civiliserade och därför hyvens. Och så finns det Deimos, som har utvecklats från monster. De gillar att slåss, så därför är de elaka.

Människor och Deimos lever åtskilda, men i gränslanden mellan dem blir det hårda strider om “spirit stones”, som människorna behöver för att driva sina maskiner och Deimos behöver för sina magier.

Kharg är en människograbb i sina bästa (ton)år som fortfarande bor hemma hos mamma. De är före detta kungligheter som har abdikerat av okänd anledning, men hela landet – som verkar bestå av en enda by, Yewbell, med runt 20 invånare – dyrkar dem och lyssnar på allt de säger.

Deimos invaderar plötsligt Khargs hemland, och trots att mamma Nafia ber Kharg att inte ge sig ut och slåss med ilska och hat i hjärtat, så börjar Khargs äventyr nu. Han ger sig iväg med barndomskompisen Paulette och miffot Maru som han hittade i skogen och ska nu försöka ta kål på så många Deimos som möjligt.

Va, men vänta? Kapitlet tog slut?

Darc är en Deimosgrabb i sina bästa (ton)år som bor som slav hos ett fett mähä. Hans pappa blev mördad av ett gäng onda Drakyr-deimos, och Darc ska minsann hämnas. Om han nån gång kommer bort från sin ägare, vill säga.

Människor invaderar plötsligt Darcs hemland, så nu får han äntligen chansen att bevisa att han inte bara är en wannabe. I närmaste byn finns Orcot-tjejen Delma som inte vet om hon vill döda Darc eller sätta på honom. Hennes bror är byns ledare och rätt dum i huvudet. Tillsammans med dem ger sig Darc ut för att döda så många människor som möjligt.

Varannat kapitel styr vi Kharg som försöker rädda världen från Deimos. Varannat kapitel har vi istället sällskap med Darc som försöker rädda världen från människor. Lustigt nog (haha, haha!) fattar vi redan i spelet första timmar att de två grabbarna är bröder och därmed halv-deimos båda två, men det kommer ta ett tag innan de själva får insikt i den djupa ironin.

Spelet i sig är så linjärt det kan bli utan att bli Final Fantasy XIII. Du rör dig mellan utmarkerade positioner på en världskarta. Vissa positioner är byar eller grottor som du kan utforska, de andra positionerna triggar slumpmässigt strider. Bägge team får snart tillgång till flygtransport och kan ta sig runt världen snabbt och smidigt.

Striderna är turordningsbaserade och taktiska. Först förflyttar du karaktären, sen kan hen plocka upp prylar från marken, och till sist antingen attackera, använda special-attacker eller magier. Det är ett rätt skoj system, men långsamt – en vanlig strid mot fiender i normal svårighetsgrad kan ta 3-5 minuter att klara. Lägg sen till laddningstiderna för att starta respektive avsluta striden och det finns gott om tillfällen att gå och fylla på tekoppen.

Fascinerande nog drabbades jag inte av plötsligt hat till någon av karaktärerna. Visst kan de vara lite för envisa och ilskna för att jag skulle vilja umgås med dem, men i och med att vi får se världen ur flera perspektiv får vi också förklaringar till att alla är så, eh, “säregna” som de är – och får mer eller mindre förståelse för deras gärningar.

Självklart slutar det hela med att de båda grupperna möts och måste lära sig samarbeta och allting blir sådär ostigt som japanska RPG tycker om att göra det, men det är ändå en underhållande resa.

Karaktärer

Team Kharg:

Kharg har fjolliga blå kortbyxor. Slåss med svärd.
Paulette – barndomsvännen som blir svartis när det dyker upp nya potentiella kärleksintressen. Slåss med.. jag vet inte riktigt? Nån sorts slunga? Tycker att Volk var en elaking som hade ihjäl hennes pappa.
Maru – en halvnaken prins som terroriserar skogarna runt Yewbell.
Ganz – före detta legosoldat som nu vill bo i skogen. Ser ut att ha lila läppstick. Slåss med yxa.
Tatjana – hård kvinna som tror stenhårt på vetenskap. Skjuter allt som rör sig.

Team NPC:
Lilia – den mystiska veka bruden som dyker upp överallt. Har fula kläder.
Zev – gammal gubbe med pilotbrillor. Dyker också upp överallt.
Darkham – han är elak. Fy.
Samson – den stora pimpen. Mörkblå rock, tighta byxor, hårig bringa och en stor hatt. Yum.

Team Darc:
Darc – hade coola vingar tills de onda Drakyr ryckte loss dem. Har problem med temperamentet. Slåss med svärd.
Delma – Orc. motvilligt tänd på Darc. Blir även hon svartis när fröken Lilia dyker upp. Har inspirerats av Wolverine.
Volk – Varg. Tycker att det var taskigt av Paulettes pappa att döda hans fru och barn. Slåss med yxa.
Camellia – Växt. Ett vandrande huvud? Tycker att Tatjana skulle låtit bli att experimentera på henne.
Bebedora – nån sorts puppet som legat förseglad i hundratals år. Slåss med nallebjörn.