Assassin’s Creed: Brotherhood

Det var en gång ett spel med en ganska fånig ramhistoria som handlade om lönnmördare och tempelriddare och den tusentals år långa striden mellan dem.  Sluttampen av striden närmar sig raskt och en misslyckad bartender är den enda som kan avgöra hur det går – genom att med hjälp av VETENSKAP  tappa in i sina genetiska minnen för att återuppleva sina förfäders liv och leverne.

Ja, jag vet.

Det blir inte bättre av att vi blandar in konspirationsteorier om att tempelriddarna ligger bakom allt möjligt otyg i världshistorien och att det verkar vara utomjordingar involverade också.

Det finns nog säkert spelare som sväljer den här historian med hull och hår. Det finns nog minst lika många som  suckar åt den men ändå ser det ytterst spelbara spelet bakom. Oavsett anledning har spelserien sålt bra. Bra nog att bli en minst-en-titel-släppt-om-året-kassako.

Jag har spelat ettan, tvåan, och nu senaste den första spinoffen i tvåans tidslinje: Assassin’s Creed: Revelation. Så småningom kanske jag eller Vincybel orkar skriva ihop texter om de tidigare spelen, men eftersom dessa i nuläget saknas får jag väl inkludera en sammanfattning av vad det här egentligen är för typ av spel här.

Du spelar som tidigare nämnts en av huvudpersonens 1)Desmond heter han, var jag tvungen att googla. Så spännande är han förfädrar. Den här gången – precis som i Assassin’s Creed 2 – handlar det om den florentinske lönnmördaren Ezio. I tvåan följde vi honom då han hämnades sin familjs död; i Brotherhood rensar han upp Rom som blivit övertagen av tempelriddaren Rodrigo Lanzol Borgia – påven Alexander VI.  Givet att Ezio inte dödade karln i förra spelet är det väl inte mer än rätt att han måste ta hand om sitt misstag nu.

Handlingen förs fram genom ett antal minnessekvenser som du startar genom att ta dig till rätt ställe i Rom. Staden är helt öppen i övrigt – eller ja, nästan; vissa områden blir inte tillgängliga förrän motsvarande minnessekvenser spelats igenom – och du kan lätt lägga hur många timmar som helst på att göra uppdrag åt de tjuvar,  horor2)hans mamma och syster äger bordellen -_- eller hyrsvärd Ezio har på sin sida. Precis som i föregångaren får han även hjälp av sin vän Leonardo da Vinci som kanske är lite mindre pluttesöt nu när han börjar bli gammal och skäggig. Även andra namnkunniga historiska italienare dyker upp, som t.ex. Machiavelli. 3)Okej det var den enda jag kände igen men jag har ingen koll på italiensk historia Ezio själv är inte riktigt lika sliskig som han var i förra spelet – tack och lov – även om vi tyvärr får lite ledtrådar om att han gärna nyttjar sina prostituerade vänners gunst.

Ofta går uppdragen ut på att följa efter någon (gärna genom att klättra över taktoppar och gömma sig i brunnar och höstackar) utan att bli sedd för att sedan mörda denne eller de personer hen skulle möta, men det känns trots det sällan långtråkigt och enformigt.

Variationen på uppdragen är större än i tidigare spel. Det finns några uppdrag som går ut på att förstöra Da Vincis krigsmaskiner, där det roligaste nog måste vara att köra runt i hans primitiva stridsvagn och bomba sönder allt i min väg.  >-D Andra uppdrag handlar t.ex. om att lyckas ta mig in i gömda helgedomar utan att ta skada.

Nästan allt som var jobbigt eller tråkigt i tvåan är borta; bland annat finns det kartor tillgängliga för alla samlarföremål. Jag behöver alltså inte springa runt bland taktopparna och leta efter hundra otillgängliga fjädrar utan att ha nån aning om vilka i FAQ:n jag har tagit redan utan att springa dit och titta.

Du kan uppgradera staden genom att först ta över Borgia-vakttorn för att göra området runt tornet tillgängligt, vilket ger dig möjligheten att köpa tillhåll för vapensmeder, stall, skräddare, konstsäljare och läkare. Ju mer återställd staden är, desto mer inkomst får Ezio. – någon sorts maffia-liknande skyddsskatt gissar jag?

Den bästa funktionen har jag dock sparat till sist: Du kan samla ihop ditt eget lilla lönnmördargäng! Genom att hjälpa stadsbor som bråkar med Borgia-soldater kan du rekrytera dem till ditt brödraskap. Sedan skickar du ut dem i Europa för att göra uppdrag; de kommer tillbaka med erfarenhet, pengar och i vissa fall även samlarföremål. De lönnmördare som inte är på uppdrag kan nästan när som helst hjälpa dig i dina duster. Tryck på en knapp så hoppar de in och sticker kniven i dina fiender. Med tillräckligt många tillgängliga vänner kan de skjuta ner varenda soldat i närheten. Striderna blir bra mycket lättare och roligare på det här sättet. Hejja!

Det finns även en multiplayer-komponent som hindrar mig från att få full achievement-pott. Host. Ja, det är bara därför jag inte har 100%:at.  >_>

 

Fotnoter   [ + ]

1. Desmond heter han, var jag tvungen att googla. Så spännande är han
2. hans mamma och syster äger bordellen -_-
3. Okej det var den enda jag kände igen men jag har ingen koll på italiensk historia

1 thought on “Assassin’s Creed: Brotherhood

Leave a Reply