Assassin’s Creed Revelations

I det tredje och sista Assassin’s Creed-spelet med Ezio Auditore da Firenze har vår kvinnokarl och lönnmördare hunnit mogna till sig lite, både personlighetsmässigt och utseendemässigt. Ezio är en mycket lugnare karaktär nu, och – även om jag generellt inte är ett fan av skägg – snyggare. Åldern klär honom.

Desmond, vår protagonist i nutiden – eller, tja, 2012 – ligger i koma i efterdyningarna av Assassin’s Creed: Brotherhood. För att återställa honom till något sånär funktionell måste han ta sig igenom de minnen som Animus vill visa honom. Så tillbaka till Ezio igen it is.

Revelations utspelar sig i 1500-talets Konstantinopel, där Ottomanerna styr med fast hand. Ezio behöver här hitta ett antal nycklar som ska låsa upp ett kassavalv som Altaïr (lönnmördaren vi lärde känna i det allra första spelet) lämnat efter sig i Masyaf, Syrien; ett kassavalv som förhoppningsvis innehåller en uråldrig artefakt som kan hindra världens undergång. (Det blir lätt episkt på en Supernatural-skala när ramhandlingen kommer in.)

Och ja, eftersom detta är ett Assassin’s Creed-spel får vi också veta att många av de historiska händelserna i Konstantinopel förstås också involverar Ezio bakom kulisserna. Inte nog med att han blir vän med den framtida sultanen Suleiman; han träffar även någon som kommer bli viktig för honom personligen: den venetianska kvinnan Sofia Sartor som hjälper honom att översätta de ledtrådar han hittar.

Rent spelmekaniskt går Revelations väldigt tydligt i Brotherhood’s spår. Jag skulle kunna klippa och klistra stora delar text från den post jag skrev om Brotherhood – speciellt delarna om att bygga upp stadens lönnmördarorden och att låta medbröderna (och systrarna!) ta hand om smutsarbetet i området runt medelhavet – men det går ju lika bra att  gå tillbaka och läsa den texten.

I Konstantinopel finns 7 lönnmördarnästen som – likt Borgia-tornen i förra spelet – måste tas över från tempelriddarna för att minska deras makt över staden och öka din egen. I vart och ett av dessa nästen kan en av dina högst rankade lönnmördare sättas som ledare vilket både låser upp nya uppdrag och förhindrar tempelriddarna från att ta tillbaka nästet.

Kurtisanerna från Brotherhood har ersatts av Romani som fyller samma roll men enligt mig lite fräschare: att distrahera vakterna. Tjuvar och legoknektar finns kvar precis som de var.

Inte allt är gammal skåpmat: Ezio får tidigt tillgång till ett nytt vapen; en hookblade med vilken han kan utföra ännu mer imponerande hopp- och klätterinsatser. Vi introduceras även för bomber som kan användas för att distrahera, förgifta eller direkt skada motståndare.  Städerna runt medelhavet kan även de tas över från tempelherrarna för att generera inkomst av såväl pengar som ingredienser till bomber.

På det stora hela känns detta som en väl genomförd uppföljare som lyckas både att driva ramhandlingen framåt men även berätta sin egen historia – och avsluta Ezios kapitel. Det blir faktiskt tråkigt att mista honom trots allt. Men han har det nog bra nu när han får lägga manteln på hyllan och gå vidare med sitt eget liv.

Date

Leave a Reply