Black Viper: Sophia’s Fate

Jag tänker mig att det är ganska lukrativt att göra hidden object-spel. Varken grafik eller teknik känns speciellt avancerad, och det verkar inte heller vara så noga med hur bra översättningen till engelska är. Jag har spelat en hel del spel i genren nu och kvaliteten är minst sagt varierande.

Det senaste jag spelade, Black Viper: Sophia’s Fate, verkar ha gått igenom QA på nåder eller medelst mutor. Vissa problem kan jag väl stå ut med, t.ex. att det är tydligt att spelet inte utvecklats mot en engelsktalande målgrupp i första hand och att det kanske inte var den största delen av budgeten som gick till att översätta heller. Jag hade kanske också föredragit om vad röstskådespelarna faktiskt sa stämde överens med vad undertexten visade, men allt detta är on par för genren.

Huvudpersonen Sophia jobbar som polis på dagen och skurk/inbrottstjuv/oklart men hon har en svart tight catsuit på natten. Som polis har hon svårigheter att knäppa skjortan så hennes tuttar håller på att ramla ur. Jag tänker mig att catsuiten hjälper mot det problemet i alla fall. Vi får tidigt i spelet veta att Sophia hittades på gatan när hon var tio år gammal, och har inga minnen av sitt liv innan detta. Självklart kommer detta visa sig vara betydelsefullt senare i spelet.

Ett mord har begåtts. En kvinna har hittats död i sitt hem. Tömd på blod och med två hål i halsen. Ingen drar ett vampyrskämt. Jag är grymt besviken.

Kvinnans make sitter i rummet bredvid och super. Han har alibi för kvällen innan och hjälper inte till i undersökningen nämnvärt. Han vill mest ligga med Sophia. Och det är inte jag som hittar på dålig fanfiction i mitt huvud, vilket är fallet ganska ofta. Han säger det rakt ut.

Detta imponerar inte på Sophia; hon vill förstås lösa brottet. Och här börjar svårigheterna.

Ett större problem än det dåliga språkbruket är nämligen att det oftast är totalt ologiskt att lista ut vad Sophia ska göra härnäst. Ibland behöver jag plocka ihop delar till ett föremål och först då berättar hon vad det är jag letat efter och vad jag ska använda det till. Ibland behöver jag jaga pixlar i ett rum jag redan besökt för att det faktiskt går att hämta ett föremål nu som inte behövdes tidigare. Ibland behöver jag lämna ett rum efter att ha löst ett pussel för att spelet missat att ta fram min belöning – när jag kommer tillbaka ligger prylen där. (En gång var jag tvungen att starta om spelet).

Det allra största problemet är dock att det är möjligt att försätta sig i ett läge där det inte går att fortsätta spelet. Jahapp, du tog inte allt från det där rummet innan ett giftmoln lade sig ivägen? Bara att starta om spelet då!

Fast det gör jag inte. De 90 minuter jag lagt på att ta mig igenom första halvan av spelet lär ju indikera hur resten av spelet kommer att se ut, och nope.gif

Jag avslutade här och kollade upp resten av spelets historia på youtube. För jag är som bekant envis och konstig och vill veta hur saker slutar. Även när de suger. (Jag såg bara första Twilight, men jag läste en sammanfattning på internet om resten av böckerna och ja jag ångrar mig, tackar som frågar)

Eftersom jag inte vill att ni ska spela den här tågkraschen så kan jag rekommendera att ni gör samma sak om det finns ens det minsta sug kvar att spela spelet. Det handlar om internationella brottssyndikat med planer att ta över världen, och japp, Sophias glömda barndomstrauma spelar en stor del i att hon kan rädda oss från ondo. Halleluja.

Ligga?

Leave a Reply