Castlevania: Circle of the Moon

Men vafan är detta? Ett Castlevania-spel där en liten pojk-klutt, Nathan Graves som du ser på namnet inte hör till familjen Belmont, springer omkring med den heliga piskan? Och han ska banka skiten ur Cao Cao Dracula också? Vad säger Belmontarna om det?

Ja det vete gudarna, för de nämns inte i det här spelet.

Tack och lov är det trevligt att spela ändå – det spelar väl egentligen ingen roll vems biffiga armar som svingar piskan, så länge han/hon/den/det gör det för den goda sidan.

Anyway. I den här delen av Castlevania-serien så är gimmicken att samla kort. Om man har tur så kan fienden nämligen släppa ifrån sig – fråga inte mig hur – Action-kort och effekt-kort. Dessa kombineras till möjliga specialattacker; allt ifrån “Stå stilla så återställs din HP” till “Frammana en stor fet quetzacoatl-wannabe som smäckar skiten ur Dracula på tre sekunder”. Host harkel. Inte för att jag vet nåt om det.

Men fasen, jag började spela för en sisådär fem år sen och ville bli KLAR. Det är inte fusk om det är inbyggt i spelet!

Eh? Varför Nathan hyser sånt oförtjänt agg mot den gamla vampyren? Ah. För tio år sen, dvs runt år 1820, så lyckades Nathans föräldrar besegra den lede Dracula. Tyvärr så rök det själva på fetstryk och avled på kuppen, så deras polare Morris fick bli nyfarsa och tränare i vampyrdräparkonsten. Nu, 1830, försöker ett gäng ärkepuckon återuppliva Dracula och det går tyvärr rätt bra. Klart som korvspad då att Morris, hans plastson samt hans stackars förbisedda riktiga son Hugh måste ta sig dit och leka lite!

2002 gav Herr Igarashi, som inte var med i utvecklingsteamet, detta spel samma behandling som Castlevania Legends, som han heller inte varit med och utvecklat, och petade bort det från den officiella tidslinjen. “Men utvecklarna viiiiiille ju det” var hans svar på det. Och det hade ju inte den rätta Castlevaniakänslan heller förstås.

1 thought on “Castlevania: Circle of the Moon

Leave a Reply