Castlevania: Lament of Innocence

Eller i Japan helt enkelt bara “Castlevania”. Varför göra det lätt för sig.

Vad hände egentligen där i tidernas begynnelse? Varför är Dracula och familjen Belmont så tända upprörda på varandra? Varför är det bara piskornas piska som fungerar mot den vasstandade emo-mannen vars utseende matchar Nobuchans och Cao Caos?

Tidernas begynnelse är närmare bestämt år 1094. Två coola killar, Leon Belmont och hans strategiker Mathias Cronqvist, återvänder från korstågen då Leons fästmö blivit kidnappad av den inte fullt så coola vampyren Walter.

Walter är inte cool, men han är desto mer ond! Han har smittat ner fröken fästmö med det läskiga vampyr-viruset, men det ska tydligen gå att rädda henne om Leon går och bankar skiten ur Walter. Och för att göra det måste han först besegra några andra monster, samla lite stenar, bla bla. Ni vet. Metroidvania.

Men.. uh.. Dracula då? Ja, den som spelar får se.

Sen om det här är den riktiga bakgrundshistorian är också lite oklart, med tanke på att detaljer här säger emot detaljer i andra spel, t.ex. det eminenta Symphony of the Night.

Det här var ju ett bra mycket bättre försök att implementera Castlevania i 3D än de bägge Nintendo 64-spelen. Kameran hatar dig förvisso här också, men inte fullt lika mycket. Och Playstation 2 är en tillräckligt sen generation för att inte polygonerna ska sticka hål i dina ögon medan du spelar. Dessutom slipper du fruktansvärda eskortuppdrag eller att transportera bomber.

Musiken är, som vanligt, tjusig. Röstskådespelet kanske inte lika.

Länkar

Wikipedia
Mobygames

1 thought on “Castlevania: Lament of Innocence

Leave a Reply