.hack GU: Redemption

Sista spelet i serien och shit got epic. Vilket jag i och för sig hade väntat mig, och blivit besviken över om det saknats.

Här slösas ingen tid. Vi kastas från uppdrag till uppdrag, och bara i enstaka fall behöver jag ta en liten paus från berättandet för att levla upp mitt team. Det är ganska skönt att bara plöja på för att ta sig igenom storyn; jag vet ju att jag kommer att ha tid att ta itu med alla sidouppdrag efter att ondskan besegrats och freden återigen lagt sig över The World. Och. Öh. Världen.

Storyn tog jag mig igenom på ca 30 timmar. Efter det har jag suttit i tio timmar till bara för att levla upp sidokaraktärer, springa igenom kampanjer och samla prylar. Jag är inte färdig än på långa vägar, och i slutet tänker jag belöna mig för mödan genom att låta Haseo gå och gifta sig med sin man-wife Endrance. (l)

Så här i efterhand kan jag nog tycka att spelserien till sist faktiskt var riktigt ok. Här i Redemption har jag nästan glömt att jag hatade alla i första delen. Alla karaktärer är awesome, med vissa undantag som det fanemig är ok att tycka illa om.

Jag önskar dock att ettan också känts meningsfull att spela. Den kan nog skrämma bort folk från serien. I alla fall folk som mig, v-chan och andra som har bra smak – vad jprg-fjortisar tycker ger jag blanka fan i.

Jag måste också erkänna att spelet är förbannat tjatigt. Det finns sidouppdrag och kampanjer, men det är exakt samma sidouppdrag i alla tre spelen. När du ska levla upp genererar du en slumpmässig bana – men det finns bara ett viss antal olika typer av miljöer att utsätta sig för. Varje titel har introducerat några nya miljöer så vi får något nytt att leka med, men nyhetens behag varar inte så länge.

Jag har läst kommentarer om att den här serien borde släppts som ett enda spel – och jag kan definitivt hålla med om den saken.

Leave a Reply