AVGN påminde mig om det här spelet och jag betalar ju för Nintendo Switch Online, så varför inte?

Palutena och Medusa härskar över jorden tillsammans. Palutena vill att alla ska vara glada medan Medusa hellre vill ge människorna ruttna grödor och annan nasty shit. Skit händer, och Palutena förvandlar Medusa till ett monster och förvisar henne till underjorden. Medusa blir förbannad och attackerar Palutenas Palace in the Sky och knycker de tre heliga skatterna – spegelskölden, ljuspilarna och Pegasus vingar. Palutena fängslas men hinner skicka en pilbåge med pilar till en liten ängel vid namn Pit. Upp till bevis nu, inte-Icarus. Det finns fem olika slut och i bara ett av dem får du ligga med Palutena. Hurra.

Kid Icarus är ett svårt spel, med fiender som dyker upp precis där jag har ställt Pit. Då är det trevligt med en tillbakaspolningsknapp som finns i Switch-versionen. Ja, jag vet, jag är ingen riktig player. Spelet scrollar uppåt på vissa banor och åt sidan på andra. Det finns plattformar att ta sig till och fiender att skjuta ner. Någon slags lieman vandrar omkring och när jag skjuter på honom så trippar spelet med freaky musik och små miniliemän som måste skjutas ned. Yikes. Samla tillräckligt många poäng under banan och Pit får mer maxhälsa som belöning i slutet av banan. Det finns små butiker att gå in och handla i för den hjärtvaluta Pit samlar ihop genom allt mördande. Okej, hur får Pit tillbaka hälsan då? Genom att dricka vin förstås! Vissa dörrar leder dock till fiender, men de ger belöning i form av större hjärtan = mer pengar. I några rum sitter det en gubbe och utmanar Pit genom att kasta böcker på honom. Som belöning får Pit välja en av tre användbara föremål. Flammande pilar, helig pilbåge och en sköld. Dessa fungerar bara om Pit har tillräckligt med hälsa kvar. Lite som Links svärdattack när han har full hälsa, men något mer förlåtande.

I spelets tre fort behöver Pit karta, penna och fackla. De fungerar ungefär som karta och kompass i Zelda-spelen. Utan dem kan det bli svårt att hitta. Med hammaren (ta fram den genom att trycka på select/-) hugger Pit på de förstenade Centurion för att få medhjälpare till fortens bossar.

Trots att jag fuskade mig igenom hela spelet (det är svårt och jag är kass och har inget tålamod) så fick Pit inte ligga. Men han slapp åtminstone bli en värdelös bonde. Det är tydligen dåligt att vara bonde. Taskig attityd tycker jag, som fick det enligt spelet bättre slutet där Palutena gjorde Pit till någon slags kapten. Jag skulle då hellre äta grönsaker än slåss, och jag har heller inga problem med desertörer i övrigt.

Om jag fick det här spelet på julafton på åttiotalet och inte hade några andra spel så skulle jag nog inte vara så där jätteglad. Men i dagens läge där jag kan spola tillbaka och fulspara när jag vill så är det ett helt okej spel. Även om Pallas Athena alltid kommer att vara tusen gånger coolare än Palutena.