Category Archives: vincybel klarat

Kid Icarus

AVGN påminde mig om det här spelet och jag betalar ju för Nintendo Switch Online, så varför inte?

Palutena och Medusa härskar över jorden tillsammans. Palutena vill att alla ska vara glada medan Medusa hellre vill ge människorna ruttna grödor och annan nasty shit. Skit händer, och Palutena förvandlar Medusa till ett monster och förvisar henne till underjorden. Medusa blir förbannad och attackerar Palutenas Palace in the Sky och knycker de tre heliga skatterna – spegelskölden, ljuspilarna och Pegasus vingar. Palutena fängslas men hinner skicka en pilbåge med pilar till en liten ängel vid namn Pit. Upp till bevis nu, inte-Icarus. Det finns fem olika slut och i bara ett av dem får du ligga med Palutena. Hurra.

Continue reading Kid Icarus

Tomb Raider: Underworld

Allting börjar med en explosion. Det brinner så in i helvete, och Laras vän Zip skjuter på henne? Vadfalls?! Vi spolar tillbaka lite, och Lara befinner sig på en båt i medelhavet. Där tänker hon leta efter en ö som har sjunkit i havet, och kanske leder hennes upptäckter till att hon får reda på vad som egentligen hände hennes mamma.

Continue reading Tomb Raider: Underworld

Tomb Raider: Anniversary

Det här är en tjusig remake av det allra första Tomb Raider-spelet. Vi slipper tank-styrning och för första gången i den här seriens historia slipper jag känna vånda när det dyker upp fiender. Kameran fungerar som i ett modernt spel, dvs. den flyger inte åt alla håll så att jag tvingas spy upp min lunch. Det är liksom till och med roligt att skjuta på fiender, även om det känns hemskt att döda leoparder, gorillar, vargar och dinosaurier hejvilt. Då är det roligare att ha ihjäl de päckliga gubbarna som fulraggar/vill döda (det är typ samma sak) Lara. Men liksom, vad gör en om det dyker upp 500 kilo gorilla (riktig gorilla, inte päckelgubbe) som har siktet inställt på att göra mos av en? Låter bli att plundra kanske och därmed låter djurlivet vara ifred? Nä, just det. Däbateåschuuut.

Continue reading Tomb Raider: Anniversary

Tomb Raider: Legend

Tomb Raider: The Angel of Darkness var visst så dåligt att Core Design inte fick göra fler spel i serien. Vilket kanske var ganska bra eftersom de själva var så trötta på Lara att de till och med försökte ta död på henne i Tomb Raider IV: The Last Revelation. Istället blev det upp till Crystal Dynamics att förnya Lara och serien i denna reboot. Och visst var det välbehövligt.

Continue reading Tomb Raider: Legend

Tomb Raider: The Angel of Darkness

Då har turen kommit till det mest hatade spelet i serien om den gravplundrande donnan. Ja, jag håller med min syster om att titeln är jättetöntig. Jag väntar nästan på att Lara börjar kalla sig Ebony Dark’ness Deblablameh etc. Men jag tror nog att titeln syftar på något annat, som framkommer inte alltför långt in i spelet.

Continue reading Tomb Raider: The Angel of Darkness

Tomb Raider Chronicles

I det förra spelet

”spoiler”
råkade Lara få en pyramid i huvudet innan eftertexterna började rulla. Hennes bekanta (bl.a. Laras läskige gamle butler som alla stängde in i frysen) sitter därför och delar gamla härliga minnen om hennes skattletaräventyr.


Varför hatar alla det här spelet då?

Continue reading Tomb Raider Chronicles

Tomb Raider IV: The Last Revelation

Jag började spela Tomb Raider IV för ungefär sju år sedan och ganska kort efter att jag klarat del tre i serien om den smått groteska donnan. Det blev nog lite för mycket av det goda och det dröjde hela sex år innan jag tog upp kampen mot de förbannade skalbaggarna igen. Jag kom vidare från bana 10 och nådde fram till bana 29 innan det fick bli paus igen. Ungefär samtidigt bestämde jag mig för att spela Rise of the Tomb Raider, vilket lockade lite mer med sitt fria upplägg (och kamera). Missförstå mig rätt, de gamla spelen har sin charm, men det kräver en hel del tålamod trots att jag kör med guide. Dessutom sparar jag efter varje steg. Buhu, jag är ingen riktig gamer bla bla bla. Nåväl. Jag läste i en gammal Super Play om det här spelet och påmindes om att jag fortfarande hade det oklarat. Det går ju inte. Så nu har jag klarat det, sju år senare.

Continue reading Tomb Raider IV: The Last Revelation

Warriors Orochi 3

Vi börjar med några godbitar:

“Why don’t you try playing dumb? Men really go for a woman who needs to rely on them for help.”
Sakon Shima till Wang Yuanji

“Everyone keeps telling me I need to be more feminine, that I should learn from you…”
“Shangxiang, you caused quite a ruckus in the last battle, you’re such a tomboy! ”
” Heh, you are such a tomboy.”
Sun Shangxiang duger inte som hon är

“I know I’ve said I want to have better luck with men, but don’t you think you’re clearly out of my league?”
“Sigh I dont have much luck with men…And how many times have I said that very thing?”
“It was to get the good-looking guys, right?”
Kai

Continue reading Warriors Orochi 3

Skyborn

Claret Spencer är mekaniker som kan laga allt och lite till, och det gör hon i sin verkstad som hon äger tillsammans med sin bror. Som säljer den och henne till en rik snobb. Kul liv. Det var okej innan, trots det tyranniska Skyborn-styret, men nu? Fly eller fäkta? Nog om det, den som spelar får se.

Allra högst i näringskedjan finner vi Skyborn – humanoider som alla bär ett par riktigt praktfulla vingar på ryggen. Långt nedanför dem, under skosulan på dessa ädla varelser, sitter de smutsiga människorna fastkilade likt gammalt tuggummi, och dessvärre lika ihärdigt. Släng in lite grus på det så har vi ett redigt irritationsmoment. Men de måste väl fortsätta existera, för vilka skulle annars utföra allt smutsjobb? Inte de värdelösa, vedervärdiga halvbloden i alla fall. De kan bara dö. Typ nu.

Continue reading Skyborn

One Way Heroics

Det är kört nu. Mörkret kommer och sväljer världen. Alla världar. Alla dimensioner.  Det enda hoppet som finns kvar är hoppet om en hjälte som kan besegra mörkret. Med andra ord snackar vi om dig. Sluta slöa!

/Mvh generisk rpg-beskrivning

Continue reading One Way Heroics