Category Archives: ios

Monument Valley 2

En efterlängtad uppföljare som precis som Monument Valley är alldeles för kort. Här möter vi Ro som tränar sin dotter i att bygga monument: i början följer dottern efter modern men i slutet hjälps de åt. Detta ger några fina parallella pussel där bägge karaktärer måste ledas till sitt mål samtidigt via olika vägar, och det är dessa pussel som är de allra bästa.

Det finns inte så mycket att säga om MV2 mer än att det är mer av samma sak jag gillade i ettan. Det känns kortare trots att det har 14 kapitel jämfört med föregångarens 10. Å andra sidan hade jag köpt expansionen till det första spelet redan innan jag började spela det, så det fanns mer att fortsätta med direkt. Det här spelet tar slut lite innan det hinner börja ordentligt. Dessutom kändes det första spelet mer mystiskt, storymässigt. Här skrivs den istället mig på näsan, uttalat och klart, så jag får inte riktigt chansen att fundera själv på vad som händer.

Om du bara ska köpa ett av spelen, köp ettan. Men det finns väl ingen anledning att begränsa sig. Köp allt!

Nu önskar jag bara att någon gör ett riktigt jäkla långt spel på det här temat. Eh, och säg inte Fez, för det har jag redan spelat.

Reigns

Helt plötsligt blev det nytt år igen, och pinsamt uppenbart att vi ignorerat den här bloggen. Nytt år nya tag, igen. Få se hur länge det varar den här gången. Det är ju inte så att vi slutat spela eller slutat snacka om spel, det har bara inte blivit här av någon anledning.

Hela december spelade jag Horizon Zero Dawn, men det första spelet jag klarade i år var däremot ett litet indie-RPG vid namn Reigns. Det finns till PC, Android och iOS och jag spelade det på det sistnämnda formatet.

Devolver Digital är en utgivare att hålla ögonen på. Förutom Reigns ligger de även bakom bland annat Hatoful Boyfriend, duvdatingspelet; Genital Jousting som, eh, ja, är vad det låter; The Talos Principle som jag fortfarande inte har testat, knappt vet vad det är men definitivt kommer spela någon gång och Hotline Miami som förmodligen är både briljant och inte alls min stil.

Tillbaka till Reigns som sätter dig i rollen som kung – eller snarare en serie av kungar efter varandra – som styr över ett rike. Varje år möts du av ett nytt val i form av ett kort som presenterar ett dilemma och du kan reagera genom att swipa höger eller vänster.

Ditt val påverkar en eller fler av spelets fyra resurser: religion, folk, armé, pengar. När någon mätare når toppen eller botten dör du och nästa kung tar över. Spelmekaniken är alltså otroligt simpel. Samma val återkommer många gånger under spelets gång och du lär dig snart hur du balanserar resurserna (i teorin. I praktiken har du en slumpmässig (eller?) kortlek att jobba med). Men ändå går det inte att sluta. Dina val låser upp nya kort som ger mer slumpmässighet. Eller story. Eller vad händer egentligen? Året blir 666 och.. nej, inga spoilers.

30 kronor kostar det. Köp.

Och sen uppföljaren där du får spela som drottning istället.

Back to the Future: The Game

Det här är nog inte ett spel jag skulle ha spelat om inte a) jag fått det gratis via Playstation Plus och b) vincybel valde ut det i Alfabetisk utmaning – Prositen. Jag är inte ett så himla stort fan av Back to the Future, även om Telltale brukar göra bra ifrån sig.

Nåväl. Back to the Future: The Game släpptes episodiskt; fem delar uspridda från 2010-12-22 till 2011-06-23. Wikipedia kallar detta “månatligt”, jag tror de räknar en månad lite annorlunda än mig. Om jag hade spelat episoderna då de släpptes hade jag blivit rätt lagom frustrerad då varje del avslutas med en cliffhanger. Eller, jag vet inte. Del ett och två spelade jag i december 2015, och sedan väntade jag mer än ett år innan jag tog mig genom resten nu i februari 2017. Så det episodiska kanske inte hade varit ett stort problem i praktiken. (Men jag vill kunna välja min pacing själv! Så det så!)

Continue reading Back to the Future: The Game

Monument Valley

Alltså, jag fattar att jag är sen på det här tåget. Monument Valley släpptes 2014 och alla andra pretton har redan skrivit hyllmeter om det. Jag är efter. Förlåt. Det krävdes att en bekant satt och spelade detta på bussen till ett bröllop vi både skulle till för att jag äntligen skulle ta tag i det.

För den som har levt under en sten: Monument Valley är ett isometriskt geometriskt pusselspel med Escherlika problem. Som prinsessan Ida ska du ta dig genom nämnda monument, och du får tänka till lite extra eftersom banorna ändrar sig när du byter perspektiv. Det är ungefär det coolaste som helst att se allting transformeras bara sådär.

När du spelat igenom de alldeles för få banorna så finns det ett DLC med åtta banor till. Köp.

Länkar

Wikipedia

Tomb Raider II

Tomb Raider II börjar vid den kinesiska muren och det är pang på rödbetan-action på en gång med spikväggar, rullande stenar och hungriga tigrar. Det här verkar lovande. Lara Croft är där för att leta efter en artefakt som heter Dagger of Xian som har förmågan att förvandla megalomaniska dårar till drakar.

Lara anländer till Venedig. Gäsp. Fula pistolgubbar runt varje hörn. Hela. Jävla. Tiden. De tar aldrig slut. De extremt långa och lite för likartade banorna blir ännu längre då jag blir avbruten av de fula skabbrävarna, om jag får citera en lustigkurre på facebook, “chute in the quarter”. Fula åbäken med egna skjutvapen. Dra åt helvete, kan jag inte bara få flytta på den här lådan ifred?

Continue reading Tomb Raider II

Tomb Raider

Det tog nästan tjugo år och en reboot innan jag kände mig redo att sätta tänderna i Lara Crofts allra första spel. Alla historier om hur kåta tonårspojkar tryckte Lara mot väggen för bättre vy (och för att få höra henne stöna), följt av vilt fappande, den där nakenmoden, playboyutvik och det faktum att hon ser väldigt läbbig ut rent allmänt gjorde mig inte särskilt intresserad. Angelina Jolies filmtolkningar hjälpte föga. Det är dock taskigt att döma folk efter deras utseende, så jag gav faktiskt spelen en ärlig chans. Jag kom aldrig överens med den stela styrningen och tog ut min ilska på den sluskigt flåsande butlern. Han hamnade i frysen.

Continue reading Tomb Raider

Final Fantasy All the Bravest

Du kontrollerar en grupp karaktärer som blir fler och fler och mer varierande ju mer du går upp i nivå. Hur går du upp i nivå då? Jo, du slåss förstås. Hur slåss du då? Tja, det är bara att dra fingrarna över den rörelsekänsliga skärmen på din apparat så gör gubbsen jobbet åt dig.

Det är jättetråkigt.

Alla (dina) karaktärer dör efter en träff. När alla är döda så måste du vänta tills de automatiskt återvänder från de sälla jaktmarkerna, så vida du inte vill använda gyllene timglas. Du har tio från början och vill du ha fler så är det bara att betala. Det vill du förstås inte. Då är det bara att vänta. Och vänta. Och vänta ännu mer. Lägg ifrån dig spelet och kom tillbaka om en timme eller två.

Vill du ha lite roligare karaktärer, du vet såna där som faktiskt heter något? Betala. Du får en slumpmässig hjälte att vänta på. Lite fler världar än Final Fantasy I-VI att vänta på att karaktärna ska komma tillbaka till? Betala.

Vill du ha roligt? Spela något annat.

Continue reading Final Fantasy All the Bravest