Category Archives: nes

Kid Icarus

AVGN påminde mig om det här spelet och jag betalar ju för Nintendo Switch Online, så varför inte?

Palutena och Medusa härskar över jorden tillsammans. Palutena vill att alla ska vara glada medan Medusa hellre vill ge människorna ruttna grödor och annan nasty shit. Skit händer, och Palutena förvandlar Medusa till ett monster och förvisar henne till underjorden. Medusa blir förbannad och attackerar Palutenas Palace in the Sky och knycker de tre heliga skatterna – spegelskölden, ljuspilarna och Pegasus vingar. Palutena fängslas men hinner skicka en pilbåge med pilar till en liten ängel vid namn Pit. Upp till bevis nu, inte-Icarus. Det finns fem olika slut och i bara ett av dem får du ligga med Palutena. Hurra.

Continue reading Kid Icarus

Dragon Quest IV: The Chapters of the Chosen

En gammal ondska begravd någonstans under jorden hotar att återvända. En kärlekskrank fjolla med ett namn så töntigt att han kände sig tvungen att lägga till en titel, vill utnyttja detta faktum till att ha ihjäl mänskligheten.

Psaro och människorna?
Psaro och människorna?

Vår hjältinna (eller hjälte, om du råkar vara en jättetråkig person som tycker fel), som är resultatet av en union mellan en ängel och en skogshuggare, får vi faktiskt inte följa förrän i kapitel fem. Nej, först ska vi lära känna de andra utvalda följeslagarna och deras motiv till att de gör som de gör.

Continue reading Dragon Quest IV: The Chapters of the Chosen

Castlevania II: Simon’s Quest

Det har gått sju år sedan Simon Belmont slog ihjäl greve Dracula i det allra första Castlevaniaspelet någonsin. Nu har han väldigt ont i ryggen och allt är bara eländes elände. Det är då man går till familjegraven och gråter lite. Bäst som han sitter där så känner han plötligt att han inte är ensam. När han vänder sig om står en ung kvinna i dimman, som berättar för honom om förbannelsen som Dracula kastade på honom. Det finns bara ett sett att bryta förbannelsen, och det är att samla ihop Draculas alla fem kroppsdelar och besegra honom ännu en gång. Inte för att det kommer att garantera att den gamla vampyren fortsätter att vara död för all framtid.

Continue reading Castlevania II: Simon’s Quest

StarTropics

Mike Jones är en cool basebollstjärna med imponerande bedrifter. Ända från Seattle kommer han för att hälsa på sin morbror på C-Island, en ö som faktiskt är formad som ett C! Nämen oj, det är ju ett lika fantastiskt sammanträffande som Crescent Island-öarna i alla äldre ff-spel som är kusligt lika halvmånar. Kan det vara så att skaparna av spelet är lite busiga måhända? LOL :o)

Morbror Steve Jones är arkeolog, och kallas Dr. J av invånarna på den lilla ön. När Mike kommer dit blir han skickad direkt till den byäldste som berättar för honom att Dr. J inte längre befinner sig i Coralcora. Han ger Mike en jojo och skickar iväg honom till professorns labb för att undersöka saken närmare. Mike är mycket tacksam och kilar iväg genom tunnlarna som råkar vara bebodda av ohyggliga monster. BONK säger jojon när den träffar monsterrumpa.

När Mike kommer fram till Dr. Js labb så finner han till sitt stora förtret att morbrorn är mycket frånvarande. Istället träffar han assistenten Baboo som ger honom Dr. Js ubåt Sub-C.

Mike träffar en delfin. Mike läser flaskpost. Mike tycker att utomjordingarna är stygga. Mike måste rädda världen.

Continue reading StarTropics

Ms. Pac-Man

Pac-man är inte ond, bara missförstådd.

När gul boll var liten så tyckte han om att gå in i mammas rum när denne inte var hemma och ta på sig hennes rosetter. Gul boll har sina allra bästa minnen från den tiden. Men det finns ett minne som är mindre trevligt.

Det var kväll och mamma gul boll var ute på frossarfest med sina vänner Röd, Rosa, Turkos och Gul. Samma kväll fick vännerna reda på att de missförstått relationen. De behövde dock inte älta det särskilt länge. När mamma gul boll kom hem på kvällen fann hon sin son lekandes i en stor hög rosetter i alla möjliga färger. Tyvärr så var mamma gul boll konservativt lagd och blev mycket vred. Hon vägrade acceptera att sonen hellre ville vara en gul bolla. Hon kastade ut honom och de sågs aldrig mer.

Stackars gul boll. Och inte ville han vara en bolla. Han tyckte bara fasligt mycket om rosetter.

Gul boll flyttade till en egen lägenhet med stängsel runt bakgården och fick en massa vänner. Vännerna missförstod tyvärr relationen. De behövde dock inte älta det särskilt länge. Men stackars gul boll var ensam igen. Han flyttade till en ny stad. Det var svårt att få nya vänner, och han kände sig så ensam och olycklig och stod knappt ut med sig själv.

Det var när han satt på golvet i sitt sovrum och snyftade tyst som han fick syn på den. I en liten ask under sängen förvarade han gamla saker från barndomen som betydde mycket för honom. Någonting stack ut. Gul boll rullade fram till sängen, fiskade upp asken och öppnade locket…

Där låg den. En fin röd rosett av sammet som han hade ‘lånat’ av mamma. Den första rosetten han satt på sitt klotrunda huvud.

‘Ska jag?’ tänkte han försiktigt. ‘Nej, inte kan väl jag…’

Precis då tittade solen fram bakom några moln och lyste in genom fönstret, rakt på rosetten. Det var ju som ett tecken. Stora Gul Boll själv sa ju åt honom att det var rätt.

Gul boll tog försiktigt upp rosetten i sina ickeexisterande händer (i min värld är Pac-Man platt, pixlig och ansiktslös) och förde den försiktigt mot huvudet. Med ett snabbt ryck fäste han den skickligt trots att det inte fanns något att fäste med, och släppte sedan händerna. Nu var det gjort. Efter så lång tid hade han gjort det igen.

Det bubblade i magen av spänning då gul boll närmade sig badrumsspegeln. Hur skulle han se ut? Skulle det fortfarande passa honom? Han gick fram, tog ett djupt andetag och lyfte blicken…

Alldeles, alldeles underbart. Sen lite läppstift på det och gul boll var redo att möta världen.

Några nya kompisar skulle vara trevligt.

Continue reading Ms. Pac-Man

DuckTales

Skutt-skutt-skutt-skutt-BOINK. Ajje. Ja, om du råkar stå i vägen för Joakim von Ankas farbror käpp så gör det ont. Fast han heter ju förstås Scrooge McDuck på riktigt. Ankan, inte käppen (hö hö hö).

I spelet som baseras på den populära tecknade serien med samma namn så reser Scrooge världen runt för att samla på skatter. Han vill bli världens rikaste anka. Inget nytt där. Han möter förstås motstånd i form av diverse skurkar från serien, men får även hjälp av många bekanta ansikten vi känner igen från vår oskyldiga barndom innan allt blev smisk och snusk.

Sen är det lite kul att se vad alla karaktärer heter på riktigt, och mysko när man är van vid de försvennade namnen. Joakim? wtf?

Continue reading DuckTales

Chip ‘n Dale Rescue Rangers

Piff och Puff må ha börjat sina liv som små irritationsmoment i Kalle Ankas annars så bekymmerslösa tillvaro, men nu har de växt upp och blivit deckare/problemlösare/allmänt coola. Och precis som Kalle har de anammat klädstilen med kläder enbart på överkroppen, vilket åtminstone jag tycker känns väldigt mycker mer kinky än helnaket. (Mästaren på detta mode är förvisso alltid apan med porrslipsen, men uppknäppt Hawaii-skjorta är inte långt efter, Puff)

Nåväl.

Nu ska detta inte handla om furry-porr.

Detta är ett inlägg om plattformsspelet som släpptes till NES 1990, där du som spelare ett styr Piff (eller Puff då, men han är pucko så det vill du inte), och där du även kan låta din kompis styra Puff (som fortfarande är pucko så det är bara för spelare två att underkasta sig). Det verkar som om Svinpäls sysslar med dumheter igen, och för att få honom och hans hemska manicker på fall måste du springa bland blomkrukor och vattenkranar, och kasta äpplen på dina fiender. Ookej.

Continue reading Chip ‘n Dale Rescue Rangers

Donkey Kong

Det fanns en tid då pilska krokodiler med matsmältningsproblem ännu inte utgjorde något större hot än att sluka en och annan stackare som råkat förvilla sig i närheten av deras gap i något gammalt träsk. En tid då stora dumma gorillor ännu inte kommit på tanken att gå omkring med illröda slipsar och se dumma ut.

Cranky körde den naturella looken. Jajamen, Donkey Kongs farsa har faktiskt också varit liten. Nog var han stor, biffig och pucko när det begav sig, men inte skulle han komma på tanken att någonsin bära porrslips. Labbrock och gammelsmurfskägg däremot, det är grejer det.

Till skillnad från sonen Donkey Kong som levt hela sitt liv i frihet i djungeln, om man bortser från alla gånger stalkern Krolle lagt vantarna på honom, så levde Cranky i fångenskap i sin ungdom. På den tiden lystrade även han till namnet Donkey Kong.

Hussen Jumpman, eller Mario som han senare skulle komma att kallas, var redan då en mycket osympatisk filur som gillade att plåga djur. Donkey Kong den äldre blev så illa behandlad att han rymde. Eftersom han hyste så mycket agg mot husse så tog han dennes flickvän Lady/Pauline med sig. Mario blev inte så glad och följde efter gorillan när han klättade upp för höga byggnader med Pauline i sina håriga labbar.

Resten är historia. Donkey fick spö, blev sur och flyttade ut till en tropisk ö där han hittade en het aphona att para sig med. Föga anade de att slarvet med preventivmedel skulle resultera i en stönande blottarapa med en ohälsosam besatthet av bananer och ett så irriterande spel som Donkey Kong 64

Continue reading Donkey Kong

Ice Climber

Popo är en glad blå eskimåkille. Nana är en glad rosa eskimåtjej. De har varsin hammare som de kan ha jätteskoj med. Tja, till exempel så är det lättare att klättra i berg då man kan hugga bort isbitar som blockerar vägen. Tyvärr kommer det fula yetivarelser och lägger dit ny is så att våra vänner får ont i huvudet när de försöker hoppa genom hålen som inte längre är hål. Det är då man klubbar ihjäl fulskrällena. Fast det återstår fortfarande ett problem. De ilskna köttätande fåglarna har eskimåstek på sin meny. Klubba ner dem också. Sen tar man sig till bergets topp och fortsätter till nästa nivå.

Continue reading Ice Climber