Category Archives: nintendo ds

Kid Icarus

AVGN påminde mig om det här spelet och jag betalar ju för Nintendo Switch Online, så varför inte?

Palutena och Medusa härskar över jorden tillsammans. Palutena vill att alla ska vara glada medan Medusa hellre vill ge människorna ruttna grödor och annan nasty shit. Skit händer, och Palutena förvandlar Medusa till ett monster och förvisar henne till underjorden. Medusa blir förbannad och attackerar Palutenas Palace in the Sky och knycker de tre heliga skatterna – spegelskölden, ljuspilarna och Pegasus vingar. Palutena fängslas men hinner skicka en pilbåge med pilar till en liten ängel vid namn Pit. Upp till bevis nu, inte-Icarus. Det finns fem olika slut och i bara ett av dem får du ligga med Palutena. Hurra.

Continue reading Kid Icarus

Tomb Raider: Underworld

Allting börjar med en explosion. Det brinner så in i helvete, och Laras vän Zip skjuter på henne? Vadfalls?! Vi spolar tillbaka lite, och Lara befinner sig på en båt i medelhavet. Där tänker hon leta efter en ö som har sjunkit i havet, och kanske leder hennes upptäckter till att hon får reda på vad som egentligen hände hennes mamma.

Continue reading Tomb Raider: Underworld

Tomb Raider: Legend

Tomb Raider: The Angel of Darkness var visst så dåligt att Core Design inte fick göra fler spel i serien. Vilket kanske var ganska bra eftersom de själva var så trötta på Lara att de till och med försökte ta död på henne i Tomb Raider IV: The Last Revelation. Istället blev det upp till Crystal Dynamics att förnya Lara och serien i denna reboot. Och visst var det välbehövligt.

Continue reading Tomb Raider: Legend

Dragon Quest IV: The Chapters of the Chosen

En gammal ondska begravd någonstans under jorden hotar att återvända. En kärlekskrank fjolla med ett namn så töntigt att han kände sig tvungen att lägga till en titel, vill utnyttja detta faktum till att ha ihjäl mänskligheten.

Psaro och människorna?
Psaro och människorna?

Vår hjältinna (eller hjälte, om du råkar vara en jättetråkig person som tycker fel), som är resultatet av en union mellan en ängel och en skogshuggare, får vi faktiskt inte följa förrän i kapitel fem. Nej, först ska vi lära känna de andra utvalda följeslagarna och deras motiv till att de gör som de gör.

Continue reading Dragon Quest IV: The Chapters of the Chosen

Castlevania: Dawn of Sorrow

Året är 2036 och ett år har gått sedan solförmörkelsen som förändrade livet för ett antal individer i Japan ägde rum. Soma Cruz har äntligen lyckats med bedriften att ha åtminstone en tiondel inne, när en underlig dam dyker upp och kastar monster på honom. Vad i helve- tycker Soma, som har skaffat sig en hiskelig tantfrisyr sedan det senast begavs, och blir lite lack. Då är det mycket lyckosamt att snygge trygge Arikado återigen dyker upp när han behövs som mest. Han säger några väl valda visdomsord, och Soma inser att det är dags att absorbera själar igen.

Den underliga damen, som egentligen är en elak hagga, svär på att hon tänker spöa skiten ur den lille muppen (med den fruktansvärda frisyren). Med något finare ordval dock. Sektledare måste åtminstone låtsas vara sofistikerade.

Och ja, sen bär det iväg till ett ondskefullt slott.

Alla snälla kompisar är där för att hjälpa Soma. Helst ser de ju att han går hem till sin tvåa med kokvrå, men precis som alla andra ynglingar med storhetsvansinne stort hjärta så vill ju Soma bara beskydda sina nära och kära.

Continue reading Castlevania: Dawn of Sorrow

Castlevania: Order of Ecclesia

Året är… jadu, det vetefasen, men det är åtminstone 1800-tal. Bristen på Alucard vittnar om att det förmodligen har gått en tid och att han har hunnit gå och lägga sig igen efter händelserna i Castlevania: Symphony of the Night. Nu mer än någonsin behövs det dock någon som står emot ondskans makter. Vi är inte helt på det klara med vad Richter gjorde med sin Vampire Killer, och han verkar inte ha avlat av sig ordentligt, för någon Belmont att axla det mörka arvet Leon Belmont lämnade efter sig i Castlevania: Lament of Innocence ser vi inte skymten av.

Som en följd av detta uppstår många olika organisationer som ska råda bot på kommande Draculahot. Den främste av dessa organisationer är Order of Ecclesia, som har skapat tre mäktiga “Glyphs” kallade Dominus, baserade på Draculas svarta magi. Shanoa är en ung kvinna som har skolats till att absorbera magiska Glyphs, som ger henne behändiga färdigheter i strid och terräng. Hon är även den som är utvald till att absorbera Dominus och bli dess kärl.

Under ritualen, precis när Shanoa ska till att absorbera Dominus, dyker kollegan och barndomsvännen Albus upp. Han är sur som tre härskna sviskon. Det var ju han som skulle bli Dominus kärl. Boss Barlowe loooovade ju. Albus gormar argt, snor åt sig Dominus och sticker fort som attan därifrån och lämnar stackars Shanoa avsvimmad och utan vare sig minnen eller känslor kvar.

Continue reading Castlevania: Order of Ecclesia

Castlevania: Portrait of Ruin

Året är 1944 och andra världskriget härjar och är blodigt och hemskt och överjävligt och skördar miljontals människoliv. Vampyren Brauner, som är en bitter gammal gubbe, använder dessa förlorade själar till att bygga upp och ge det ondskefulla djävulsslottet en rejäl renovering. Lite mer tavlor skulle liva upp stämningen en aning. Ondskefulla djävulstavlor som egentligen är portar till satansdimensioner givetvis. Sedan är det bara att påbörja masslakten. Likt vår käre gamle surkart Greve Dracula så tycker inte Brauner att människor är mycket att hänga i julgranen. Fast Dracula gick ju ett steg längre och hävdade att människor hänger bättre på långa spetsiga pålar som förs upp i diverse håligheter.

Gamle getskägget då? Var i helskotta håller han hus egentligen? Leker ryska posten med dödspolaren ha. ha. ha. dÖdEn i en mörk källare? Shaft vänder sig på grillpinnen i helvetet. Han vill ooooockså leka. T_T Och kanske kanske få chansen till en liten pyttig omfamning av den nattliga faran själv? Han borde ju ha vissa åsikter om att det kommer dårar och möblerar om i hans hem.

Hur det än ligger till så måste ju någon ta hand om det rådande hotet. För tjugosju år sedan fanns det en herre som hette John Morris som med sin legendariska piska Vampire Killer disciplinerade vampyrrumpor åt höger och vänster. Sedan trillade han av pinn’. Nu har turen gått till sonen Jonathan Morris. Vid sin sida har han magikertösen Charlotte Aulin.

Continue reading Castlevania: Portrait of Ruin

Luminous Arc

Det är hårt. Det är storslaget. Det är ett hårt stort slag, och det utspelas mellan drakar, häxor och Gud. Det är en svår kamp mellan gott och ont, men slutligen kliver Gud ut ur striden segrandes. Häxorna tillintetgörs och allt är återigen frid och fröjd och fågelsång. Dock var de här häxorna vidrigt hänsynslösa, och Gud är extremt trött och sleten efter striden. Det blir helt enkelt så att han känner sig tvungen att gå och sova i några hundra år. Berättelserna om den episka striden som ägt rum skrivs ned av lärda män, men det är upp till kyrkan att se till så att ingen av händelserna någonsin faller i glömska.

Ungefär niohundranittio år senare kommer kyrkan med ett mycket viktigt uttalande. Inom en snar framtid kommer Gud att återfödas för att leda mänskligheten på rätt väg in i en gyllene tidsålder. Men även häxorna kommer att återvända och ställa till med obehag.

Det är här Garden Children kommer in i bilden. Tio år har gått sedan kyrkans profetia offentliggjordes. Ett gäng osnutna knyten tränas av Sir Heath så att de ska vara redo att lära häxorna veta hut när än de behagar dyka upp.

Continue reading Luminous Arc

Lego Batman: The Videogame

I’m Batmaaan.

Arkham Asylum inhyser alla de sinnesrubbade skurkar som har irriterat Batman genom åren. Tja, tills de bryter sig ut för att begå diverse illdåd i Gotham City då förstås. Det blir Batman som, tillsammans med sin någotsånär evige sidekick Robin, återigen får sätta stopp för idiotin.

Continue reading Lego Batman: The Videogame