Category Archives: virtual console

Kid Icarus

AVGN påminde mig om det här spelet och jag betalar ju för Nintendo Switch Online, så varför inte?

Palutena och Medusa härskar över jorden tillsammans. Palutena vill att alla ska vara glada medan Medusa hellre vill ge människorna ruttna grödor och annan nasty shit. Skit händer, och Palutena förvandlar Medusa till ett monster och förvisar henne till underjorden. Medusa blir förbannad och attackerar Palutenas Palace in the Sky och knycker de tre heliga skatterna – spegelskölden, ljuspilarna och Pegasus vingar. Palutena fängslas men hinner skicka en pilbåge med pilar till en liten ängel vid namn Pit. Upp till bevis nu, inte-Icarus. Det finns fem olika slut och i bara ett av dem får du ligga med Palutena. Hurra.

Continue reading Kid Icarus

Super Castlevania IV

Platsen är de mörkaste skogarna i det mytomsusade Transylvanien. Året är 1691, och det har gått en sisådär 100 år sedan den pipskäggiga megaskurken Dracula senast utövade sitt…

Vänta nu. Det här låter lite väl bekant. Nog för att Castlevania aldrig varit känt för att vara så där riktigt osande storytungt – Dracula vaknar upp ur dvalan och är sugen på nattmacka och det är ju inte sylt han brer på om man säger så – men det där har jag definitivt läst någon annanstans.

Vilken tur att spel & grejs finns! Det tog ju inte så lång tid att ta reda på varför allt känns så bekant. Det är ju exakt samma story som i det ursprungliga Castlevania till NES!

Continue reading Super Castlevania IV

Castlevania II: Simon’s Quest

Det har gått sju år sedan Simon Belmont slog ihjäl greve Dracula i det allra första Castlevaniaspelet någonsin. Nu har han väldigt ont i ryggen och allt är bara eländes elände. Det är då man går till familjegraven och gråter lite. Bäst som han sitter där så känner han plötligt att han inte är ensam. När han vänder sig om står en ung kvinna i dimman, som berättar för honom om förbannelsen som Dracula kastade på honom. Det finns bara ett sett att bryta förbannelsen, och det är att samla ihop Draculas alla fem kroppsdelar och besegra honom ännu en gång. Inte för att det kommer att garantera att den gamla vampyren fortsätter att vara död för all framtid.

Continue reading Castlevania II: Simon’s Quest

Paper Mario

Mario får brev från prinsessan Peach. Hon har bjudit in honom till fest på slottet! Kan det vara så att det kommer att serveras tårta där måhända!? Prinsessans planer krossas dock rätt snabbt då Bowser invaderar genom att trycka upp sina egna torn rakt upp i ändalykten på Svamprikets slott. Sedan bär det av ändå upp till stjärnorna.

Bowser har lagt sina skitiga labbar på den mäktiga Star Rod, vilket gör honom i stort sett osårbar. Mario åker på några feta käftsmällar och kastas ut från slottet och landar i en skogsdunge många kilometer nedanför slottet. Hade han inte varit gjord av papper och bott i det snedtrippade Mushroom Kingdom så hade det förmodligen gått mycket illa. Ouch!

Nu gäller det att ta sig tillbaka till det kombinerade slottet/fortet och rädda Peach. Den rosa monarken är dock inte den enda som behöver räddas. Elake Bowser har även passat på att kidnappa de sju Star Spirits som är de enda som kan ha någon påverkan på Bowsers osårbarhet.

Continue reading Paper Mario

Ristar

I Valdis planetsystem härjar en mycket otrevlig filur vid namn Kaiser Greedy. Nu vill det sig så illa att han har hjärntvättat samtliga planeters ledare att lyda honom och bara honom.

Sedan, beroende på vilken version du sitter på, händer lite olika saker. Om det är リスター・ザ・シューティングスター du har lagt labbarna på så är det gudinnan Oruto som lyssnar till bönerna från planeten Neers befolkning. Hon skickar iväg sin avkomma, Ristar, för att sätta stopp för Greedys onda planer.

Sitter du dock med Ristar utan konstiga krumelurer och undertitlar så är det Ristar själv som kommer för att rädda farsgubben sin, som går under namnet The Legendary Hero, utan att någon ber om det. Gudinnor är skit och riktiga män tar inte order från kvinnfolk. Här heter planeten heller inte Neer, utan Flora.

Continue reading Ristar

Sword of Vermilion

Tsarkon är inte snäll. Han dödar kung Erik, vars son därefter dumpas i en byhåla långt därifrån. Fast det vet inte Tsarkon om, och tur är väl det, för annars skulle han slå Eriks son.

Runt två decennier senare leder historien oss till tidigare nämnda byhåla. Eriks son, som jag döper till Qbert, vill ha vedergällning. Nu gäller det att samla alla åtta snälla ringar som finns utspridda lite varstans i Vermilion innan Tsarkon får tag på dem. Sedan ska Tsarkon spöas.

Continue reading Sword of Vermilion

StarTropics

Mike Jones är en cool basebollstjärna med imponerande bedrifter. Ända från Seattle kommer han för att hälsa på sin morbror på C-Island, en ö som faktiskt är formad som ett C! Nämen oj, det är ju ett lika fantastiskt sammanträffande som Crescent Island-öarna i alla äldre ff-spel som är kusligt lika halvmånar. Kan det vara så att skaparna av spelet är lite busiga måhända? LOL :o)

Morbror Steve Jones är arkeolog, och kallas Dr. J av invånarna på den lilla ön. När Mike kommer dit blir han skickad direkt till den byäldste som berättar för honom att Dr. J inte längre befinner sig i Coralcora. Han ger Mike en jojo och skickar iväg honom till professorns labb för att undersöka saken närmare. Mike är mycket tacksam och kilar iväg genom tunnlarna som råkar vara bebodda av ohyggliga monster. BONK säger jojon när den träffar monsterrumpa.

När Mike kommer fram till Dr. Js labb så finner han till sitt stora förtret att morbrorn är mycket frånvarande. Istället träffar han assistenten Baboo som ger honom Dr. Js ubåt Sub-C.

Mike träffar en delfin. Mike läser flaskpost. Mike tycker att utomjordingarna är stygga. Mike måste rädda världen.

Continue reading StarTropics

Alex Kidd in Miracle World

Det var en gång en liten ap-pojke som inte var en apa, även om han såg ut att tillhöra ungefär samma ras som Zidane

Alex, som den lilla icke-apan hette, var prins. Människoprins. Men nu råkade det falla sig så illa att en elak kung tagit över hans kungarike. Hans familj var puts väck, och monster sprang omkring på gator, i skogar och till och med under vatten.

Stackars Alex. Han var visserligen tränad i nån sorts martial arts, men vad hjälper det när den elaka kungens lika elaka hantlangare envisades med att köra sten sax och påse istället för en äkta hederlig knytnävsstrid? Och fuskade gjorde de också. Jämrans tankeläsare.

Alex måste lära sig fuska han också, och flyga helikopter, och köra motorbåt och motorcykel men ajje, akta äpplena som hänger mitt i luften som vore detta I wanna be the guy. Huvvaligen.

Continue reading Alex Kidd in Miracle World

Sonic the Hedgehog

Det var en gång en blå igelkott som kunde springa väldigt snabbt. Spring spring spring. Han var minsann både snyggare och coolare än en fet gammal rörmokare. Spring spring spring.

Det är bra att igelkotten – Sonic – är snabb. En annan fet gammal gubbe, Dr Robotnik, försöker nämligen lägga vantarna på de sex kaoskristallerna, ty med hjälp av dem kan han härska över Sonics värld. Det vore inte så coolt.

Sonic springer och hoppar och snurrar, och på vägen mot banans slut och den elaka bossen som väntar där, samlar han ringar. Ve Sonic om han hoppar ner för ett stup eller in i en fiende eller upp på en taskigt utplacerad pik mitt i vägen – då flyger ringarna åt alla håll och kanter och det gör ont ont ont. Speciellt om han sätter sig mitt på piken. Aj aj.

Continue reading Sonic the Hedgehog