Jag började spela Tomb Raider IV för ungefär sju år sedan och ganska kort efter att jag klarat del tre i serien om den smått groteska donnan. Det blev nog lite för mycket av det goda och det dröjde hela sex år innan jag tog upp kampen mot de förbannade skalbaggarna igen. Jag kom vidare från bana 10 och nådde fram till bana 29 innan det fick bli paus igen. Ungefär samtidigt bestämde jag mig för att spela Rise of the Tomb Raider, vilket lockade lite mer med sitt fria upplägg (och kamera). Missförstå mig rätt, de gamla spelen har sin charm, men det kräver en hel del tålamod trots att jag kör med guide. Dessutom sparar jag efter varje steg. Buhu, jag är ingen riktig gamer bla bla bla. Nåväl. Jag läste i en gammal Super Play om det här spelet och påmindes om att jag fortfarande hade det oklarat. Det går ju inte. Så nu har jag klarat det, sju år senare.
Continue reading Tomb Raider IV: The Last RevelationLegosoldaten Ryudo får i uppdrag av kyrkan att eskortera den sjungande nunnan Elena till Garmia Tower. Där ska hon utföra högst nödvändiga ritualer för att hålla ondskan borta från mänskligheten.
Det går väl sådär.
Legosoldaten Ryudo får i uppdrag av kyrkan att eskortera den sjungande och numera djävulsbesatta nunnan Elena till påven i St. Heim. Han ska nog lyckas driva ut ondskan på ett eller annat sätt. Eller?
Continue reading Grandia 2Edward Carnby är sur. Sur som fan. Hans bästa kompis Fiske har gått och fiskat, höhö dött, och det verkar som att sanningen finns på Shadow Island. Det är i alla fall vad den mystiske herr Johnson säger, och han verkar veta vad han snackar om.
Fiske försökte i sin tur få tag på tre Indianska stentavlor som sägs ha makten att låsa upp en ohygglig kraft, för en professor Obed Mortons räkning. Lika bra att Carnby fortsätter med det då, så har han chansen att spänna sina hårda detektivögon i professorn. Professorer är självklart ukes i jämförelse med detektiver, så det finns inte en chans att den här planen kommer gå fel.
Till sin hjälp får Carnby den fagra fröken Aline, vars definierande drag enligt manualen är “fader okänd”. Carnby å andra sidan “äger ett coolt vapen”. Så nu känner ni huvudpersonerna.
Continue reading Alone in the Dark: The New Nightmare
Det var en gång en blå igelkott som kunde springa väldigt snabbt. Spring spring spring. Han var minsann både snyggare och coolare än en fet gammal rörmokare. Spring spring spring.
Det är bra att igelkotten – Sonic – är snabb. En annan fet gammal gubbe, Dr Robotnik, försöker nämligen lägga vantarna på de sex kaoskristallerna, ty med hjälp av dem kan han härska över Sonics värld. Det vore inte så coolt.
Sonic springer och hoppar och snurrar, och på vägen mot banans slut och den elaka bossen som väntar där, samlar han ringar. Ve Sonic om han hoppar ner för ett stup eller in i en fiende eller upp på en taskigt utplacerad pik mitt i vägen – då flyger ringarna åt alla håll och kanter och det gör ont ont ont. Speciellt om han sätter sig mitt på piken. Aj aj.
Brum brum? Snarare pfffffff. Här vankas det bajs- och snuskhumor så det heter duga. Julbajsen Mr. Hankey är lika skitig som vanligt, herpeshoran Frida gör det mesta för fem dollar och Saddam Hussein ger dig och dina fiender sPoOkY vIsIoN.
ASSHOLE X^
Heter även Bust-a-Move.
Bub och Bob har ett litet dilemma. Tja först av allt så är bägge gröna nu så det finns inte en chans att man kan se skillnad på dem, men det problemet bleknar i jämförelse med att rummet de befinner sig i långsamt fylls av bubblor medan taket sänker sig mot dem. En sådan diabolisk uppfinning! Det är säkert Super Drunk, skurken de träffade på i sitt första äventyr, som ligger bakom ;_;
Men det finns en lösning. Den må inte vara så logisk, men det finns sällan logik i pusselspel. Bub & Bob har nämligen tillgång till en maskin som spottar ur sig fler bubblor. Nu skulle kanske inte min första tanke vara att fylla på med mer av vad som givit mig problemet, men det här är speciella bubblor. Får du tre bubblor av samma färg bredvid varandra så försvinner de. Och lyckas du hjälpa de små dinosarierna att ta bort ALLA bubblor i hela rummet så ger taket upp och våra små hjältar är fria igen. Tills de kliver in i nästa rum.
Det måste vara ett fyllo som kommit på det här.
Ett silverskepp flyger genom luften jagad av den valuanske amiralen Alfonso med de fjolliga handgesterna. Han arbetar under Lord Galcian som till varje pris vill ha tag på den unga silviten Fina som finns i silverskeppet. Alfonso skjuter ner Finas skepp och ska just ta henne till fånga då ett Blue Rogue-skepp anländer. De unga piraterna Vyse och Aika hoppar ut och spöar skiten ur alla som vågar sig på dem. Alfonso blir skrajsen, flyr och lämnar Fina i piraternas händer. Vyse och Aika tar med henne till deras skepp och sedan vidare till högkvarteret på Pirate Island.
På kvällen när Vyse och Aika sitter och betraktar solnedgången så ser de en månsten falla från himlen och landa på Shrine Island som inte ligger långt därifrån. Månstenar används som bränsle till luftskeppen och sånt kan man ju inte ha för mycket av. De bestämmer sig för att åka till ön och hämta stenen. Fina får stanna kvar på Pirate Island där hon är i trygga händer.
Tji fick de som trodde att den valuanska armadan skulle lämna dem ifred. När Vyse och Aika återvänder har ön blivit bombarderad till oigenkänlighet. Fina och de andra piraterna i Blue Rogues har blivit tillfångatagna och inspärrade i fängelset i Valuas huvudstad. Vyse och Aika beger sig naturligtvis iväg för att rädda sina vänner och äventyret börjar.