Category Archives: playstation 3

Assassin’s Creed Revelations

I det tredje och sista Assassin’s Creed-spelet med Ezio Auditore da Firenze har vår kvinnokarl och lönnmördare hunnit mogna till sig lite, både personlighetsmässigt och utseendemässigt. Ezio är en mycket lugnare karaktär nu, och – även om jag generellt inte är ett fan av skägg – snyggare. Åldern klär honom.

Desmond, vår protagonist i nutiden – eller, tja, 2012 – ligger i koma i efterdyningarna av Assassin’s Creed: Brotherhood. För att återställa honom till något sånär funktionell måste han ta sig igenom de minnen som Animus vill visa honom. Så tillbaka till Ezio igen it is.

Continue reading Assassin’s Creed Revelations

Warriors Orochi 3

Vi börjar med några godbitar:

“Why don’t you try playing dumb? Men really go for a woman who needs to rely on them for help.”
Sakon Shima till Wang Yuanji

“Everyone keeps telling me I need to be more feminine, that I should learn from you…”
“Shangxiang, you caused quite a ruckus in the last battle, you’re such a tomboy! ”
” Heh, you are such a tomboy.”
Sun Shangxiang duger inte som hon är

“I know I’ve said I want to have better luck with men, but don’t you think you’re clearly out of my league?”
“Sigh I dont have much luck with men…And how many times have I said that very thing?”
“It was to get the good-looking guys, right?”
Kai

Continue reading Warriors Orochi 3

Assassin’s Creed: Brotherhood

Det var en gång ett spel med en ganska fånig ramhistoria som handlade om lönnmördare och tempelriddare och den tusentals år långa striden mellan dem.  Sluttampen av striden närmar sig raskt och en misslyckad bartender är den enda som kan avgöra hur det går – genom att med hjälp av VETENSKAP  tappa in i sina genetiska minnen för att återuppleva sina förfäders liv och leverne.

Continue reading Assassin’s Creed: Brotherhood

Back to the Future: The Game

Det här är nog inte ett spel jag skulle ha spelat om inte a) jag fått det gratis via Playstation Plus och b) vincybel valde ut det i Alfabetisk utmaning – Prositen. Jag är inte ett så himla stort fan av Back to the Future, även om Telltale brukar göra bra ifrån sig.

Nåväl. Back to the Future: The Game släpptes episodiskt; fem delar uspridda från 2010-12-22 till 2011-06-23. Wikipedia kallar detta “månatligt”, jag tror de räknar en månad lite annorlunda än mig. Om jag hade spelat episoderna då de släpptes hade jag blivit rätt lagom frustrerad då varje del avslutas med en cliffhanger. Eller, jag vet inte. Del ett och två spelade jag i december 2015, och sedan väntade jag mer än ett år innan jag tog mig genom resten nu i februari 2017. Så det episodiska kanske inte hade varit ett stort problem i praktiken. (Men jag vill kunna välja min pacing själv! Så det så!)

Continue reading Back to the Future: The Game

God of War

Kratos är ful och odräglig. Ändå får han ligga.

Där beskrev jag just all media någonsin. Tihi.

Det här är ett vuxet spel med blod och tuttar och stringrövar och andra häftiga saker som vuxna människor går igång på. Som alla manliga huvudpersoner någonsin, typ, så är Kratos redigt arg eftersom han har råkat slå ihjäl sin fru och sin dotter. Oops. Hämnden är ljuv, och det är krigsguden Ares som är målet. Det är tydligen hans fel att Kratos inte kan kontrollera sina lemmar. Eller också är det du som är ett äckel, Kratos.

Continue reading God of War

Dynasty Warriors 7

Dynasty Warriors 7 har ett lite annorlunda upplägg. Istället för Musou Mode med enskilda karaktärer så får du välja att spela Story Mode med Wei, Shu, Wu och Jin. Vilket alltså uppmuntrar/tvingar dig att spela med karaktärer du annars inte skulle prioritera. Det är på både gott och ont – jag lär mig uppskatta även andra personer än Xiahou Dun och Cao Cao, men jag måste även spela som tråkiga pissungar som Guan Suo och fjortispsychot Cao Pi.

Continue reading Dynasty Warriors 7

Brütal Legend

Dansbanden kör med ologiska z:n. Hårdrockare tycker om att sätta prickar över vokaler som inte har prickar i vanliga fall på deras språk. Jag har ingen aning om hur allt ska uttalas. Nåväl.

Metal är dött. Eddie Riggs skakar på huvudet åt fjolliga Kabbage Boy vars sångare ylar patetiskt som värsta sortens pojkbandssångare. Och varför ska ungjäveln upp och klättra bland rekvisitan? Givetvis går det så illa som det kan gå och idioten snavar och blir hängandes flera meter ovanför marken.

Nu är det så här att Eddie Riggs är en roadie. En riktig roadie. Världens bästa Roadie. Han lyckas givetvis rädda fjortisen, tyvärr på bekostnad av sitt eget liv. Eller?

Nä. Det kommer blod på hans häftiga skärp, vilket visar sig vara den ritual som behövs för att transportera honom till en underlig Heavy Metal-värld där omgivningen ser ut som ostiga skivomslag. Här får Eddie slåss mot skumma sektmedlemmar i kåpor, hårfagra glam metal-skurkar med rosa hattar och sörjiga gothmonster med rinnig kajal.

Eddies vapen? En hård yxa och en ännu hårdare elgitarr givetvis.

Continue reading Brütal Legend

Dungeon Siege 3

Det är ganska svårt att hitta co-op spel som inte är tråkiga krigs-shooters. Av nån anledning verkar det som att ska en spela mer än en person, så vill en tydligen tävla. Jag är en dålig förlorare, med den extra lilla twisten att jag tycker det är jobbigt att vinna för mycket också – då tycker ju min motståndare att det blir trist – så co-op it is.

Dungeon Siege 3 är ett action-RPG sett uppifrån med både lokal och on-line co-op. Låter ju jättebra. Det finns fyra karaktärer att välja mellan: 2 kvinns och 2 gubbs. Det är ju också jättebra. Ingen av brudarna är en löjlig helare. ÅSM! Slutbossen, den stora onda, är också en kvinna. Kan det bli bättre? Continue reading Dungeon Siege 3