Spel där huvudpersonen faktiskt är den mest intressanta

Spelen kan vara hur roliga som helst, men för de mesta är huvudpersonen tråkig som piss och du önskar att det kunde fokuseras mer (mest) på den där trevliga bikaraktären som stjäl rampljuset och totalt sopar mattan med tönten/tråkot till huvudperson. Det finns förstås undantag, men de är förvånansvärt få. Här kommer listor och åsikter om dessa undantag.

Och spoilervarning  förresten.

  • Castlevania: Symphony of the Night: Alucard
    En cool kille som strider lite med sina inre demoner. Det är ju jobbigt att vara ett djävulsyngel. Det hindrar honom inte från att hugga svärdet i motståndet och fylla på hälsan med blodet som skvätter som en trasig trädgårdsslang från det tidigare nämnda motståndet. Slurp. :9
  • Castlevania: Order of Ecclesia: Shanoa
    Inget spagettispringande och inget fjollande. Slå, hugg, mörda. Något klyschig bakgrundshistoria med glömda minnen och barndomskompisar som är sura, men vad fan. Bara att slå tönten i skallen så att han skärper sig då. Med två helveteshundarshuvuden istället för knytnävar.
  • Devil May Cry 1-3: Dante
    Allting är relativt. Men Dante är ju cool som plast i alla fall och den jag helst spelar som i spelen.
  • Final Fantasy IV: Cecil Harvey
    En cool kille som strider lite med sina inre demoner men inte alltför mycket. Kommer från månen om jag inte minns helt fel. Oops, spoiler. Fan för dig, vincybel.
  • Final Fantasy XIII: Lightning
    Tydligen hatar folk henne för att hon vägrar vara mamma till Hope utan istället lämnar kvar ungjäveln i nån skog. Det är ju det som gör henne bra. Hon sparkar skiten ur idioter och daltar inte och springer inte ens kissnödigt med svängande spagettiarmar.
  • Mass Effect 1-3: Commander FemShep
    Det finns förvisso ingen mansshep eftersom han är så töntig och ful, men för tydlighetens skull skriver jag FemShep i rubriken ändå. Men har har vi en huvudperson som – även om det är ett RPG och du får välja dialogalternativ själv – kickar seriös rumpa i allt hon gör och säger. Hon kan välja på ett helt harem av liggpartners, stirrar ner allt motstånd och när hon har klänning vickar hon inte på rumpan som om en orm har krypit in där och jobbar på att ta sig till andra sidan.
  • Tales of Vesperia: Yuri Lowell
    En av världens bästa huvudpersoner i ett spel någonsin, jag skojar icke. Den bästa i ett jrpg, definitivt. Den här killen är alltså över 20 år, på åldens höst och med nästan båda fötterna i graven i jrpgmått vill säga. Han har alltså erfarenhet, är sympatiskt , men tvekar inte att knuffa ner folk från broar om de är riktigt ruskiga. Vad är det jag sitter och skriver? Jo, alltså, kortfattat. En jrpg-huvudperson som inte är en emo tonåring. Som inte är riktigt riktigt dum i huvudet. Exempel på vad han inte är? Okej, vi tar typ tio stycken då, för att inte lämna rum för några missförstånd. Han är inte Squall, Tidus, Vaan, Harry Potter (oops fel mediatyp), Haseo, Fayt, ööhhh jag orkar inte komma på några fler. Jag har förträngt deras existens.
  • Tomb Raider: Lara Croft
    Jag skulle inte kalla Lara Croft för cool, snarare ganska smaklös. Det finns dock ingen annan kandidat som skulle göra jobbet bättre i rollen som huvudperson.