Ms. Pac-Man

Pac-man är inte ond, bara missförstådd.

När gul boll var liten så tyckte han om att gå in i mammas rum när denne inte var hemma och ta på sig hennes rosetter. Gul boll har sina allra bästa minnen från den tiden. Men det finns ett minne som är mindre trevligt.

Det var kväll och mamma gul boll var ute på frossarfest med sina vänner Röd, Rosa, Turkos och Gul. Samma kväll fick vännerna reda på att de missförstått relationen. De behövde dock inte älta det särskilt länge. När mamma gul boll kom hem på kvällen fann hon sin son lekandes i en stor hög rosetter i alla möjliga färger. Tyvärr så var mamma gul boll konservativt lagd och blev mycket vred. Hon vägrade acceptera att sonen hellre ville vara en gul bolla. Hon kastade ut honom och de sågs aldrig mer.

Stackars gul boll. Och inte ville han vara en bolla. Han tyckte bara fasligt mycket om rosetter.

Gul boll flyttade till en egen lägenhet med stängsel runt bakgården och fick en massa vänner. Vännerna missförstod tyvärr relationen. De behövde dock inte älta det särskilt länge. Men stackars gul boll var ensam igen. Han flyttade till en ny stad. Det var svårt att få nya vänner, och han kände sig så ensam och olycklig och stod knappt ut med sig själv.

Det var när han satt på golvet i sitt sovrum och snyftade tyst som han fick syn på den. I en liten ask under sängen förvarade han gamla saker från barndomen som betydde mycket för honom. Någonting stack ut. Gul boll rullade fram till sängen, fiskade upp asken och öppnade locket…

Där låg den. En fin röd rosett av sammet som han hade ‘lånat’ av mamma. Den första rosetten han satt på sitt klotrunda huvud.

‘Ska jag?’ tänkte han försiktigt. ‘Nej, inte kan väl jag…’

Precis då tittade solen fram bakom några moln och lyste in genom fönstret, rakt på rosetten. Det var ju som ett tecken. Stora Gul Boll själv sa ju åt honom att det var rätt.

Gul boll tog försiktigt upp rosetten i sina ickeexisterande händer (i min värld är Pac-Man platt, pixlig och ansiktslös) och förde den försiktigt mot huvudet. Med ett snabbt ryck fäste han den skickligt trots att det inte fanns något att fäste med, och släppte sedan händerna. Nu var det gjort. Efter så lång tid hade han gjort det igen.

Det bubblade i magen av spänning då gul boll närmade sig badrumsspegeln. Hur skulle han se ut? Skulle det fortfarande passa honom? Han gick fram, tog ett djupt andetag och lyfte blicken…

Alldeles, alldeles underbart. Sen lite läppstift på det och gul boll var redo att möta världen.

Några nya kompisar skulle vara trevligt.

Mellansekvenserna i spelet där vi får se Pac-Man och Ms. Pac-Man få ihop det och yngla av sig? Vi tar till Freud igen (även om det börjar bli aningens tjatigt). Det vore ju tråkigt om det måste vara romantik och småungar med i bilden så fort en kvinna dyker upp i ett spel.

Länkar

Killer List of Video Games
MobyGames
Ms. Pac-Man

Leave a Reply