Tomb Raider IV: The Last Revelation

Jag började spela Tomb Raider IV för ungefär sju år sedan och ganska kort efter att jag klarat del tre i serien om den smått groteska donnan. Det blev nog lite för mycket av det goda och det dröjde hela sex år innan jag tog upp kampen mot de förbannade skalbaggarna igen. Jag kom vidare från bana 10 och nådde fram till bana 29 innan det fick bli paus igen. Ungefär samtidigt bestämde jag mig för att spela Rise of the Tomb Raider, vilket lockade lite mer med sitt fria upplägg (och kamera). Missförstå mig rätt, de gamla spelen har sin charm, men det kräver en hel del tålamod trots att jag kör med guide. Dessutom sparar jag efter varje steg. Buhu, jag är ingen riktig gamer bla bla bla. Nåväl. Jag läste i en gammal Super Play om det här spelet och påmindes om att jag fortfarande hade det oklarat. Det går ju inte. Så nu har jag klarat det, sju år senare.

Det är fortfarande roligt att klättra och hoppa och lösa pussel. Det är fortfarande svårt att hitta i alla labyrinter och hubvärldar, svårt att veta vad det överhuvudaget är meningen att jag ska göra och vart jag ska gå. Framförallt är det fortfarande skitjobbigt så fort det dyker upp en fiende. Jag vet inte om jag har missförstått något, men jag kör som vanligt med metoden hoppa, skjut, medipack, repeat. Tack och lov är det inte så vidrigt många fiender som det var i Tomb Raider II.

Men vad handlar spelet om då? Jo, Laras och hennes gamla mentor Werner Von Croy befinner sig i Angkor Wat och stökar. Saker händer, flash forward några år, och Lara befinner sig i Egypten. Där råkar hon släppa ut den onde guden Set. Oops.

Daggmask med underbett.

Länkar

Stella’s Tomb Raider Site Hade inte pallat ett steg utan denna utförliga guide. <3 Det finns till och med screenshots om texten inte är tillräcklig. Varning för spoilers och tuttiga banners dock.

2 thoughts on “Tomb Raider IV: The Last Revelation

Leave a Reply