Tag Archives: demoner

Okristligt fenomen.

Love Alchemy: Heart in Winter

Slö söndag betyder HOG-dags! Idag möter vi Ellie eller eventuellt Alison som reser till ett franskt slott för att fira jul med sin internet-date Charles. Han är en artist och väldans romantisk, precis vad Ellie-son alltid drömt om. Oklart hur mycket som faktiskt händer under första kvällen – om det bara är oskyldig handhållning och … Continue reading Love Alchemy: Heart in Winter →

One Way Heroics

Det är kört nu. Mörkret kommer och sväljer världen. Alla världar. Alla dimensioner.  Det enda hoppet som finns kvar är hoppet om en hjälte som kan besegra mörkret. Med andra ord snackar vi om dig. Sluta slöa! /Mvh generisk rpg-beskrivning

Theatre of the Absurd

Jag måste haft en dålig dag nyårsdagen 2015, eller bara känt mig allmänt uttråkad. Det slutade i vilket fall med att jag köpte en drös hidden object-spel från Steam-rean.1)plus ett peka-och-klicka-spel så jag verkar dessutom varit lite förvirrad. Jag måste haft en dålig vecka nu semestern 2017, eller bara känt mig allmänt uttråkad, för jag försöker … Continue reading Theatre of the Absurd →

Final Fantasy Tactics: War of the Lions

[00:17:47] prositen: jag har iaf klarat fft i år [00:17:52] Vincybel: \o/ [00:17:55] Vincybel: good shit [00:18:05] Vincybel: DU HAR DET FÄRSKT I MINNET [00:18:07] Vincybel: SÄTT IGÅNG [00:18:34] prositen: nä [00:18:36] prositen: jag minns inget [00:18:39] prositen: delita är bäs [00:18:42] Vincybel: (nod) [00:18:46] Vincybel: Bra. Då har vi en post.

Warhammer 40,000: Space Marine

  Det har kommit en hel del spel baserade på Warhammer 40,000, och med varierande kvalitet. Jag minns t.ex. ett warezat strategispel som ett ex spelade många timmar. Ondskefulla chants på latin, eller ja, jag tyckte det lät som om de sjöng “Gå till dagis, Ultramariner” vilket kanske inte är så ondskefullt. Space Marine är dock inte … Continue reading Warhammer 40,000: Space Marine →

Super Castlevania IV

Platsen är de mörkaste skogarna i det mytomsusade Transylvanien. Året är 1691, och det har gått en sisådär 100 år sedan den pipskäggiga megaskurken Dracula senast utövade sitt… Vänta nu. Det här låter lite väl bekant. Nog för att Castlevania aldrig varit känt för att vara så där riktigt osande storytungt – Dracula vaknar upp … Continue reading Super Castlevania IV →

Kid Dracula

Jag sällar mig till den stora skaran med övertygelsen att Kid Dracula inte är någon mindre än Dracula-sonen Alucard, i all sin superdeformerade prakt. Allt är väldigt stort, gulligt och glatt. Musiken är sprallig och – mig lurar de inte – det är minsann Beginning från Dracula’s Curse som gömmer sig bakom glada Castle de … Continue reading Kid Dracula →

Castlevania Judgment

Den gåtfulle tidsresenären Aeon kallar till sig tretton legendariska krigare till Time Rift så att de kan banka varandra blodiga. Vad syftet med det är visar sig när du spelat igenom samtliga karaktärers story mode. Ho ho ho.

Nier

Det är inte ofta en får spela som en ärrig, biffig äldre man i ett J-RPG, och jag gillar’t. Okej, strikt talat är Nier mer av ett action-spel, men det finns tillräckligt många RPG-inslag för att det ska räknas. Bestämmer jag. Japanerna tyckte förstås inte att ärriga gamla gubbar fungerar så bra, så i den … Continue reading Nier →