Nej men hoppsan, ett nytt spel i Valkyrie Profile-världen! Typ. Det är inte det efterlängtade Valkyrie Profile: Hrist och det är inte ett sidoscrollande äventyr med omgångsbaserade strider och jag vetifan om de tidigare spelen ens hör till samma canon och det är utvecklat av ett helt annat team och…
Men asså det är bra ändå ju.
Okej, först och främst får jag lite cringe av att läsa våra poster om de tidigare spelen i serien. På äldre dagar har jag lite kommit över det där med läskiga stalker-forskare och känner mer men hallå vill du ha romans så var romantisk? Och ta ett fucking nej >:( (Fast ick Lucien är fortfarande läbbig). Nåväl. Det finns inga stalkers här i alla fall. Ville bara få det ur världen.
“Valkyrie” även kallad “Maria”
Som Valkyrie är det din roll att ge dig ut i världen, smäcka fiender, och rena deras själar så att Odin kan bli fullt återställd och rädda världen.
Valkyrie är minst lika cool som Gackt och Dante tillsammans; striderna är disco-strålande hektiska med frenetiska knappkombinationer och färggranna magiexplosioner. Man kan ducka och parera med noggrann timing , eller så buttonmashar man och hoppas på det bästa. Eller ja, duckar gör jag men vem fasen hinner se och reagera på fiendeattacker när hela skärmen är full med magi?
I vanlig ordning rekryteras Einherjars för att hjälpa till med Valkyries uppdrag. Det finns fyra stycken bara så här behöver man inte skyffla runt dem som pokémons för att få den allra bästa kombinationen.
Eygon (uttalas “Igon”, okej) har åska som sitt element och bär ett tungt svärd.
Cypher (som i den japanska versionen röstskådespelas av Akira Ishida och det syns på honom) är en lite mer flink avståndskämpe som kastar dolkar och ismagi.
Kristoffer sitt namn till trots är en kvinnlig prinsessa, av krigartypen. Lite mindre utmanande klädd än Xena även om byxorna sitter väldigt tight om rumpan. Hon använder ett spjut och helig magi.
Till sist Taika som är halvt transformerad till en best, och har tryckt in sina tuttar i en lite för tight topp (aj). Hon är magiker på heltid och slåss med stav och eld-magi.
Två av dem kan vara framme och slåss samtidigt, och den senast åkallade delar med sig av sitt element med Valkyrie. Detta ger lite mer taktiskt djup till striderna mitt i mashandet. Alla fiender är svaga mot ett element och en vapentyp och det är inte bara mot bossarna det är vettigt att matcha rätt, det finns en del rätt sega fiender ute på banorna också.
Förutom vapenattacker och Einherjars kan Valkyrie också lära sig Divine Arts (ja, eh, helt enkelt magier) av ovan nämnda element-typer, samt även ground, dark och light. Lite oklart vad skillnaden mellan light och holy är, men healing och Nibelung Valesti är i alla fall light 
Satan i gatan vad jag babblar.
Spelet i sig är ganska kort. Det finns 9 kapitel och sen 4 olika slut – och när man låst upp ett slut skickas man tillbaka till början av kapitel 9 och kan låsa upp nästa. Man kan när som helst spela om tidigare kapitel (och kanske få lite bättre rank!) och alla tillgängliga sidouppdrag.
Självklart visar det sig under spelets gång att Odins motivation och planer kanske inte riktigt är vad han berättat för dig, och Valkyrie själv är mer än vad hon trodde också. Genom de nio kapitlen blir hon mer och mer empatisk och mänsklig, och hennes Einherjars blir både vänner och förtrogna.
Och det är ju bra att få lite interaktion mellan de karaktärerna för det finns (nästan) inga andra karaktärer i spelet. Det är väl det största negativa jag ser här. Ett vackert spel med stämningsfullt soundtrack – men det är öde och tomt på annat innehåll än kulisserna. Domedagskänslan är påtaglig och påminner både om Nier och Dark Souls. (Säger jag som knappt spelat Dark Souls, ja, schh). Vad innebär det egentligen att rädda världen och vem räddar man den för?