Xenoblade Chronicles

Som alla vet består världen av två gigantiska gudar, Bionis och Mechonis. En gång i forntiden kämpade de tills de sårade varandra nästan till döden; efter detta har de inte gjort så mycket väsen av sig.

Varelserna som bor på de två olika gudarna har fortsatt upprätthålla fientligheten sedan dess: Mechons gör regelbundet räder mot varelserna på  Bionis och de visar ingen nåd. Cirka ett år innan spelet startar på riktigt skedde ett avgörande slag mellan de två sidorna, och det är här, in medias res, som vi först kastas in i spelet. Som soldaten Dunban får vi möta gigantiska maskiner med hemska laservapen, och vi? Vi har svärd. Det känns lite orättvist.

Prologen ger bara ett kort smakprov av vad som komma skall. När vi återigen får styra är det som den unge Shulk, en Homs. Han bor längst nere vid Bionis fötter, i byn Colony 9. (Fantasin frodade verkligen när Homs namngav sina bosättningar; nästa ställe vi kommer till heter nämligen Colony 6. )

Han är en liten nörd som ägnar sin tid åt att forska runt det magiska svärdet Monado, det enda vapnet som kan såra de hemska Mechons; vapnet som var avgörande för att slaget vid Sword Valley vanns; vapnet som bara Dunban kunde använda.

Shulks barndomsvänner Fiora och Reyn ser dock till att Shulk inte spenderar all sin tid nere i källarlabbet. Reyn är soldat och drar gärna med sig vännerna ut på sina uppdrag, och det är efter ett sådant uppdrag är avklarat som tragedin inträffar: Colony 9 attackeras av Mechons.

Här börjat storyn på riktigt, och den är värd att levereras så ospoilad som möjligt.

Låt oss istället snacka om

Spelmekanik

Hurra!

Stridssystemet

Med 3 personer i ditt party och auto-attacker i grunden, så kan striderna flyta på riktigt snabbt utan att du egentligen behöver göra något. Du styr en person själv, AI:n tar hand om de övriga. Du måste vara dock vara lite uppmärksam på var du befinner dig: ; med ryggen mot fienden kommer denne att hugga på glatt medan du står och fånstirrar in i ett hörn.

Specialattacker är uppradade i botten av skärmen i form av 8 runda ikoner. Du väljer själv vilka av de  upp till 16 olika skills (olika för varje karaktär) som syns här – de övriga är otillgänliga. Inga MP / SP / liknande används, istället ser vi ett MMORPG-liknande cooldown-system. Använd en skill och du måste vänta X sekunder innan du kan använda den igen. Genom att levla upp skills gör de mer skada och har kortare cooldown.

Kämpa på bra för att fylla på den blå Party Gauge som syns uppe i vänstra hörnet – uppmuntra din polare när de gör bra ifrån sig, likaså när de kanske har lite oflyt – och du får chansen att göra en Chain Attack när den blir full.

Ibland dyker också Visions upp – en liten ledtråd om att något kommer gå riktigt illa – och då får du möjligheten att offra en bit av Party Gauge för att förhindra framtiden att slå in.

När någon dör i strid, kan du också offra en bit av samma mätare för att återuppliva hen. Dör karaktärer du styr själv är det lugnt, så länge ett block Party Gauge finns kvar.

Gör det inte det är det inte heller game over – du får  fortsätta vid senaste Landmark du besökte och har kvar all experience och alla prylar du samlat.

Affection 

Du kan när som helst (utanför strid) arrangera om ditt aktiva party. Gör det. Genom att hjälpa varandra i strider kommer nämligen karaktärernas band till varandra stärkas. Ju bättre de tycker om varandra, desto bättre kommer de att samarbeta i strider. Du kan dessutom låsa upp heart-to-hearts, små skits där du får lära känna två av karaktärerna lite bättre – förutsatt att de tycker om varandra tillräckligt mycket då. Dessa heart-to-hearts är utspridda över världen, och markeras ut på kartan. Redan i första staden snubblar du över flera sådana som du inte kommer att kunna aktivera på många timmar.

Quests

Storyn är visserligen linjär: Det finns inga val som kan leda till alternativa slut, det finns inga hemliga karaktärer att låsa upp, etc, men du har däremot frihet att gå exakt var du vill när du vill. Kom tillbaka till en stad några timmar senare så kan story-utvecklingen gjort att fler mini-quests har låsts upp.

Jag läste nånstans att det – förutom storyrelaterade quests man måste genomföra – finns närmare 480 mini-quests i det här spelet.

De är (återigen MMORPG-inspirerat) triviala fetch- eller kill-quests: Hitta 4 stycken XX,döda 1 YY, fråga ZZ vad hon egentligen tycker om mig, undersök ruinerna där. Inga avancerade grejer, men de ger liv till världen; även NPC:erna har nämligen band till varandra och många av uppdragen vi får går ut på att stärka dessa band.

Alla 100+ namngivna NPC:er har dessutom unika designer, tider då de är aktiva, scheman för vad de gör under dagen.

Det är Majora’s Mask fast utan tidspress – du kan sätta klockan till den timme du vill och snabbtransportera dig var du vill, så om du har problem med ett uppdrag så beror det inte på att du inte hinner slutföra det.

Vissa av dem har fortfarande tidsbegränsningar, men då beror det på att storyn har fortskridit till en punkt att saker inte är aktuella längre. Dessa quests är markerade som sådana, och så länge du inte går vidare i huvud-storyn finns ingen risk att du missar dem.

Grafik / musik

Wii:et är långt ifrån den mest tekniskt kompetenta konsolen på marknaden, men här känns det verkligen inte som att det behövs. De miljöer som målas upp är kanske inte högupplösta, men det spelar ingen roll. Varje gång jag kommer till ett nytt område måste jag ta paus och bara sitta och gapa över hur vackert allt är.

Man får dessutom experience av att hitta nya platser.   (l) Varje ny landmark ger ett glatt DING, och hittar du en Secret Area? Ännu bättre!

 

Musiken är också den fantastisk. Jag säger bara Gaur Plain..

 

Karaktärer

Eller: “Jag hatar inte nån? Vad fan har hänt?”

Dunban. Hjälte. Svärd.
Shulk. Nörd. Svärd.
Fiora. Kärleksintresse. Dolkar.
Reyn. Pucko men godhjärtad. Sköld / lans.
Sharla. Har stora tuttar. Skjutvapen.
Andra filurer. Kommer med senare. En person har t.ex. rymt från Kingdom Hearts, att döma av klädstilen.

One thought on “Xenoblade Chronicles

Leave a Reply