Fritid? What fritid?

Min kompis Mago har startat en sidoverksamhet där han importerar Gunplas. Och om det inte var uppenbart från namnet så är det alltså en portmanteau för “Gundam Plastic Models”, dvs Gundam-modeller.

Finns ingen webshop än men det går bra att kontakta honom för mer info, websidan är http://plamo.se/

Själv hoppar jag nog över just den hobbyn. Jag skulle vilja säga att jag inte behöver mer random junk hemma, men jag har just beställt 500 broderinystan från Wish och några meter broderiväv från mer lokala förmågor så det vore ju lögn och förtal. (Kallas det förtal om en ljuger om sig själv?)

Asså check this shit out, jag är en sån konstnär:

Podcasts

Okej, det här är lite ironiskt givet hur länge jag ondgjort mig över podcasts, men jag har faktiskt börjat lyssna på dylikt nu. Jag står fortfarande fast vid att jag inte pallar lyssna på två sköna snubbar som internskämtar sig genom avsnitt efter avsnitt dock. Jag vill ha mer än så. Typ.. radiodrama antar jag? Fast inte med en massa konstiga ljudeffekter och musik och trams.

Den första och hittills enda jag orkat lyssna konsekvent på är “The Magnus Archives” – en skräckpodcast som startade med “monster of the week”-avsnitt upplästa av en uttråkad arkivist som registrerar rapporter på kassettband. Ganska snart börjar avsnitten knytas ihop och vyerna vidgas till ett större sammanhang och det var här jag riktigt fastnade. De första avsnitten var okej – trots en irriterande berättare – men jag behövde världsbyggandet för att det skulle fungera för mig. Och om det fungerar…!

Några störningsmoment finns fortfarande kvar så här en dryg månad och 92 avsnitt senare. (Ja okej, jag är en maratonkonsument, och det blir 1-2 avsnitt per pendelsträcka)

Framför allt tycker jag inte att rapporterar som presenteras av de utsatta själva (snarare än att de läses upp av arkivisten) har ett övertygande språk. Det känns som att de också läser upp ett manus – inte ett dåligt sådant, det är bara inte övertygande som talspråk.

Sedan ett rent tekniskt klagomål som verkar vara gemensamt för majoriteten av podcasts som finns tillgängliga via iTunes: De är i fel ordning! När jag lyssnat på avsnitt 80 går den vidare till avsnitt 79. Varför skulle jag vilja det?

Nu är jag dock ikapp och försöker hitta liknande podcasts. Och det är svårt.

Jag har lyssnat på 8 avsnitt av A Scottish Podcast men har inte riktigt fastnat än. Det ska handla om en fd radio-DJ som vill bli podcastkändis och därför letar efter övernaturligheter i Skottland. Det har inte hänt så mycket än vilket förmodligen är en stor anledning att det känns meh. 8 avsnitt låter kanske mycket men när varje episod är 10-15 minuter lång blir det inte så mycket story.

Jag har lite svårt att höra vad de säger om jag inte koncentrerar mig, men det är väl en vanesak. Samma sak med att de säger “cunt” som var tredje ord, jag måste vänja mig om jag inte ska himla med ögonen så mycket att de ramlar ur.

Nå. Jag antar att jag fortsätter ett tag till för att se om det händer något som får mig att fastna, annars får jag ge upp.

 

En tredje podcast på samma tema – och föregångare till åtminstone A Scottish Podcast – är The Black Tapes . Här har jag inte ens hunnit lyssna på ett helt avsnitt än, eftersom de är 40 minuter långa och jag började mitt under dagens morgonpendling. Jag irriterade mig direkt på att det spelades random musik under avsnitten. Sluta störa mig med såna distraktionsmoment, ge mig story!

Så långt har jag kommit. Stay tuned, antar jag. Och ge mig tips. Kvar på listan av tips att kolla upp är Wooden Overcoats, Pseudopod, The Wicked Library och Knifepoint Horror. Få se om nån av dem funkar.

Tack och hej, Livejournal

En gång i tiden bloggade jag flitigt.

Eller, vi börjar om.

En gång i tiden hade jag en LiveJournal. För det handlade inte bara om att blogga; det var om gemenskapen. Det var en grupp folk som bloggade på samma ställe, som deltog i communitys. Det var fandom, och privatliv, och allt däremellan.

Jag lärde känna en massa människor där, folk som nu har försvunnit ut ur mitt liv igen. Folk jag på sätt och vis saknar, men på ett sånt där nostalgiskt sätt, där jag vet att vi nog växt ifrån varandra och inte längre har något gemensamt.

Jag gick igenom mitt första stora uppbrott, där. Fick det stöd jag inte hittade IRL. Lyckades må bättre, lyckades hitta mig själv igen.

Jag blev fanfiction-författare, där.

Jag blev kär, där. (Det sket sig.)

Nån gång runt 2011 gav jag upp den här delen av mitt liv. LiveJournal fick nya ryska ägare och ett helt annat fokus. Folket försvann åt alla möjliga håll. Mitt privatliv var lite svajigt. Det funkade inte längre helt enkelt, magin var borta.

Jag saknar ofta att blogga, och har vid flera tillfällen försökt komma igång igen. Det blir aldrig samma sak. Jag kanske är för gammal nu, det kanske inte kan bli samma sak igen.

Läste just att LiveJournal kommer att bli strängare på att följa rysk lag, speciellt med avseende på att inte utsätta minderåriga för LGBT-innehåll. https://boingboing.net/2017/04/08/six-to-end.html; Nu försvinner det allra sista av magin.

Hejdå, LiveJournal. Tack för allt.

Irriterande saker på internet. Och inte snubbar denna gång.

Jag funderade ett tag på stavningen site vs. sajt. Jag föredrar definitivt “site” själv, men det ser väldigt underligt ut i kombination med svenska ord. Speciellt om det ska böjas. “Nyhetssiter” eh nej.

Betalinnehåll

Jag genomförde just en YouGov-undersökning(1) som handlade om nyhetskonsumtion, online såväl som offline. En av frågorna var huruvida jag skulle kunna tänka mig att betala för att komma åt nyheter på nyhetssajter. Jag svarade “nej”, men fick inte en chans att förklara varför, vilket var lite tråkigt.

Helt enkelt vill jag inte betala, med pengar, om inte sajten i fråga garanterar att jag inte också måste betala med min data. Om de fortfarande har tracking och/eller reklam när jag är inloggad med mitt betalkonto – ja, då ser jag ingen poäng med att ge dem en enda krona.

Nu kan en ju tycka att jag kanske borde köra utan adblock för att faktiskt betala för mig över huvud taget, men så mycket moral har jag inte. Jag vill bara ha något vettigt att betala för.

 

Ja, när jag ändå skriver om nyheter online måste jag passa på att ranta lite om företeelsen

Autospelande videoklipp

I korthet: LÄGG AV!

Om jag vill kolla på ett videoklipp – inklusive en tiosekunders preroll-annons för graviditetstest eller vad dagens reklam för kvinnor 30-40 år är – så klickar jag på filmen. (2) 

Nu råkar jag ju vara en kompetent utvecklare så jag har givetvis löst detta med att göra TamperMonkey-script som stänger av autoplay på några vanliga nyhetssidor.  (Vassego: https://greasyfork.org/en/users/81137-prositen)

Sen finns det ju tillfällen då nyheten enbart presenteras i form av en video. Då är det bara att stänga fliken och gå vidare i livet.

 

Nyhetsbrevstiggeri

Det där när jag länkas till en intressant text nånstans, läser några paragrafer, scrollar ner, och… BAM! En overlay som täcker skärmen och ber mig börja prenumerera på deras nyhetsbrev för mer roliga/smarta/spännande texter.

Alltså seriöst, om jag måste klicka bort ert uppmärksamhetssökande för att läsa klart texten jag var mitt i så kommer jag knappast prenumerera på ett nyhetsbrev. (3) 

Istället antingen stänger jag tabben och svär lite på twitter – eller om jag är på jävelskapshumör så skriver jag en adblock- eller tampermonkey-regel för att blockera deras overlay. HAH.

Sponsrade länkar

De där sajterna som publicerar länkar till “intressanta relaterade artiklar” i botten på artikeln du egentligen ville läsa. Ni vet. Hon den tjejen med grönt ansikte som är en reklam för Babbel-appen. “Det här är hemligheten läkarna inte vill att du ska känna till”. “Tio barnskådisar som blev jättesexiga som vuxna”.

Efter att ha lagt till adblock-regler för de vanligaste (Outbrain, zergnet, taboola) känns mitt internetliv mycket bättre.

Adblockblockers

Haha nej, jag tänker inte stänga av adblock för att komma in på er sida. Precis som med overlays så scriptar jag runt det eller stänger tabben.

tl;dr

Jag är en gnällig fan, men en gnällspik med agens. Jag jobbar aktivt med att plocka bort störmoment. (4) 

Fotnoter

1) Obligatorisk förklaring: Jag vill minska andelen SD-troll där med min vänster-feminist-agenda

2) Är jag inne på sidan för att läsa nyheter så vill jag väldigt sällan se videoklipp över huvud taget. Det är inte så jag tar till mig information helt enkelt.

3) Eller typ nånsin. Ge fan i att maila mig. Förutom eventuellt med orderbekräftelser.

4) Önskar jag kunde göra detsamma med snubbar på internet också.

Gubb-gubbar

Okej, jag har redan postat detta på Facebook. Men jag blev så nöjd med min rant att jag vill ha kvar den lätt-tillgänglig.


Den här morgonen alltså. Gubb-gubbar överallt!

Det börjar på det i övrigt tysta tåget när Den Typiska Säljaren (TM) pratar högt och intensivt i telefon med en kollega om Årets Bästa Deal. Efter att lite surt diskuterat motpartens sjukdom och “har du hunnit läsa mailen än?” kastar han ur sig “Vi måste ha en BRA DIALOG!!11!” för att sedan börja en rant om hur viktigt det är att göra det lilla extra – oavsett hur osannolikt det är att det kan hjälpa – för att få igenom den här dealen. “Om du kan jobba bara en timme mer! Skicka ett mail till!”

Sjukt spännande för övriga på tåget. Han tystnade någonstans vid Stockholm Södra (där vi för övrigt stod i ca 10 minuter pga spårfel. Tror jag. Kan ha varit nåt annat fel. Hela veckan har varit fel.)

När jag kliver av tåget och går mot rulltrappan upp sneddar en gubb-gubbe med stor väska förbi mig. Det är Viktigt att han får komma på rulltrappan innan mig. Där står han på höger sida och tar upp hela trapp-bredden. “Ursäkta!” brölar jag och knuffar undan hans väska innan han hinner reagera. Promenerar raskt upp för trappen. Funderar i några sekunder på om jag ska ta bussen bortåt, för att sedan se skolklassen som står och väntar på sagda buss. Såeh nej.

Några meter längre bort, utanför uppgången från tunnelbanan, kliver en liten gubbe ut från en port och wobblar in strax framför mig. Trottoaren är 3-4 meter bred och helt tom, men nej, han ska gå framför mig. 10 cm framför mig. Ja, om det ens kallas att gå i den här hastigheten. Jag utbrister ett högt “men vad faaaan!” och gör världens minsta omkörning för att hamna precis framför honom. Där går jag ännu långsammare i nån meter – ta den du gubbjävel! (inte för att han märkte nåt, men det kändes bra för mig i alla fall) – för att sedan fortsätta i en mer normal takt mot jobbet.

Resten av vägen fortskred utan incidenter.

Så eh.. trevlig fredag hörrni!

Recension: PeeWee Pellets

Nu kör vi nåt nytt här på bloggen, för jag känner fört. Behövs väl ingen annan anledning.

När jag precis hade blivit med katter, för en sisådär knappt fyra år sedan, så tänkte jag köra med träpellets istället för kattsand. För att varför inte. Det gick bra. Inga tråkiga olyckor nånstans, och jag behövde inte ens byta sakta från det ena till det andra.

Efter några månader tänkte jag också testa med kattsand, för att se vad katterna föredrog. Detta visade sig vara kattsand, tråkigt nog, så jag bytte.

Nu har jag kommit till uppfattningen att min åsikt trots allt trumfar deras. Det tog bara tre år.. Så jag är tillbaka på träpellets igen, närmare bestämt PeeWee kattströ som dessutom är svenskt. Så miljövänligt!

Tillhörande kattlåda är tvådelad: En vanlig botten (som jag har använt som vanlig kattlåda under kattsandsperioden), och en gallerdel som läggs uppepå. Mellan dessa kan en med fördel även ha en stor kattlådepåse för att samla upp skräp och underlätta städningen.

När katterna kissar på dessa pellets bryts de ner till strö och faller genom gallret. Rent teoretiskt i alla fall, det blir en salig blanding av strö och pellets i lådan. Sen rensar en bort fuktigt begagnat strö nån gång i veckan, antingen genom att skölja ner allt i toaletten eller genom att ta den praktiska kattlådepåsen, knyta ihop den och slänga i brännbart.

Bajset får en röja snabbt, det luktar fruktansvärt mycket mer i pellets än i sand. Det går dock bra att spola ner i toaletten eftersom det inte finns nån lera som orsakar stopp.

Vad som är bra:

  • Inte en massa kattsand överallt som sen blir blött, sen torkar och lämnar hårda lerklumpar på golvet
  • Mindre sopor
  • Bättre för miljön
  • Billigt och räcker länge!

Mindre bra:

  • Bajslukten som sprider sig i lägenheten när du inte är tillräckligt snabb. Uäääh.
  • Ibland går påsen sönder och det hamnar katturin under. Luktar även detta för jävligt.
  • ..och pelletsen gör mer ont att kliva på än sanden.

Totalt är jag dock nöjd och det skulle krävas mycket för att jag skulle byta tillbaka till kattsand igen.

Avokado

Jag hatar avokado.

Okej, det är inte sant. Vi börjar om.

Jag hatar att köpa avokado. Jag och resten av världen, antar jag; jag har nog bara hört en enda person skryta om att hon alltid fick avokado med rätt mognadsgrad.

Hur gör man egentligen? Butikerna brukar sätta upp lappar om att avokadon är ätmogen, kläm inte, det är bara att köpa. Nom nom. Fast det är klart, det spelar ingen roll om jag klämmer eller inte. Det finns inget logiskt orsak-verkan-sammanhang vad gäller avokado. Jag kan köpa hem en stenhård avokado som visar sig vara sådär äckligt bruntrådig när jag kommer hem; eller en mosig frukt som sen inte går att äta.

Någon tipsade mig att pilla bort “knoppen” och kolla färgen bakom. Är den gul är avokadon perfekt ätmogen. Det hjälper ju inte heller mig! Alla och deras mostrar har ju redan pillat bort knoppen på frukten i affären och då går det inte att lita på färgen längre.

Jag hatar avokado.

Mitt bästa knep just nu är plock-sallads-bufféerna som finns i många butiker. Om jag har tur har de också ett fack med färdig-tärnad avokado. Bara att fylla skålen och sen gå hem och gråta.

“Motsatta könet”

Jag tänkte idag på hur vedervärdigt begreppet “motsatta könet” är.

Förutom det basic att kön är inte så enkelt som det binära valet man/kvinna, så uttrycker “motsatt” att det finns en konflikt. En kvinna är motsatt, tvärtom en man. En anti-man. Fräscht, verkligen.

Body horror

Jag lyckades eventuellt klämma finnen i örat med hjälp av en tops indränkt i klorhexidin. Min kompis P berättade om när han klämde en finne i örat, och att pop-ljudet hördes väldigt tydligt. Jag hörde inget :( men topsen blev i alla fall blodig.

Apropå klorhexidin så har hela mitt liv varit en lögn! Jag googlade just vad skillnaden mellan det och alsolsprit är (då den skiten svider sören vilket klorhexidin inte gör).

Alsolspriten är bara uttorkande och klådstillande. Den ska användas vid UTTORKNING av vätskande sår och eksem, samt som KLÅDSTILLANDE vid insektsbett.

Så vem i helvete har en gång lyckats lura i mig att hälla detta på mina sår? (Eller ja. Mamma förmodligen. Men var har hon hört det?)

Söndagsångest

Nu har jag haft ont i tummen i knappt 3 månader. Verkar inte hjälpa med vare sig Naproxen (i piller) eller Voltaren (i gel). Att jag inte slutar spela tvspel är förmodligen en bidragande faktor så jag antar att jag får väl fortsätta ha ont ett halvår till.

Jag kan ju förvisso försöka undvika spel där jag hamrar på knappar med hjälp av tummen. Typ Xenoblade Chronicles X som jag sent omsider faktiskt äntligen är klar med. (ish. Finns ju lite affinity quests att göra, men jag vet faktiskt inte om jag kommer orka med det. Dålig prositen.)

I övrigt är jag på sista dagen av en två-veckors semester nu. Berlin och sen WGT i Leipzig med de vanliga syndarna, och sen onsdag-söndag hemma. Jag är inte fantastiskt pepp på att gå tillbaka till jobbet imorrn, men det blir nog bra.

Som en tangent till det – jag önskar jag visste vad jag ville göra av mig själv, men jag tänkte göra så bra ifrån mig på jobbet som möjligt medan jag funderar på saken i alla fall. Om jag hellre vill vara ledig än jobba under tiden så får det väl vara så. Den känslan lär jag nog dela med rätt många.

Det hade varit coolt att ha gjort Minecraft, tänker jag ibland. Inte för pengarnas skull (även om jag knappast skulle tackat nej till några miljarder, hah), utan för att det var ju det spelet jag väntat hela livet på när det kom. Och för att det verkar kul att lägga till nya features som märks.

Så är det spel jag vill göra av mitt liv?

Vet inte. Folk suger. Och Minecraft finns ju redan.