Okej, jag har redan postat detta på Facebook. Men jag blev så nöjd med min rant att jag vill ha kvar den lätt-tillgänglig.
Den här morgonen alltså. Gubb-gubbar överallt!
Det börjar på det i övrigt tysta tåget när Den Typiska Säljaren (TM) pratar högt och intensivt i telefon med en kollega om Årets Bästa Deal. Efter att lite surt diskuterat motpartens sjukdom och “har du hunnit läsa mailen än?” kastar han ur sig “Vi måste ha en BRA DIALOG!!11!” för att sedan börja en rant om hur viktigt det är att göra det lilla extra – oavsett hur osannolikt det är att det kan hjälpa – för att få igenom den här dealen. “Om du kan jobba bara en timme mer! Skicka ett mail till!”
Sjukt spännande för övriga på tåget. Han tystnade någonstans vid Stockholm Södra (där vi för övrigt stod i ca 10 minuter pga spårfel. Tror jag. Kan ha varit nåt annat fel. Hela veckan har varit fel.)
När jag kliver av tåget och går mot rulltrappan upp sneddar en gubb-gubbe med stor väska förbi mig. Det är Viktigt att han får komma på rulltrappan innan mig. Där står han på höger sida och tar upp hela trapp-bredden. “Ursäkta!” brölar jag och knuffar undan hans väska innan han hinner reagera. Promenerar raskt upp för trappen. Funderar i några sekunder på om jag ska ta bussen bortåt, för att sedan se skolklassen som står och väntar på sagda buss. Såeh nej.
Några meter längre bort, utanför uppgången från tunnelbanan, kliver en liten gubbe ut från en port och wobblar in strax framför mig. Trottoaren är 3-4 meter bred och helt tom, men nej, han ska gå framför mig. 10 cm framför mig. Ja, om det ens kallas att gå i den här hastigheten. Jag utbrister ett högt “men vad faaaan!” och gör världens minsta omkörning för att hamna precis framför honom. Där går jag ännu långsammare i nån meter – ta den du gubbjävel! (inte för att han märkte nåt, men det kändes bra för mig i alla fall) – för att sedan fortsätta i en mer normal takt mot jobbet.
Resten av vägen fortskred utan incidenter.
Så eh.. trevlig fredag hörrni!