Posts

Posted on

Dåliga ställen att röka

 

  • På perrongen / busshållplatsen.
    (Förutom att du ger alla rököverkänsliga som också väntar på tåget eller bussen andnöd och hosta så luktar det inte direkt gosigt av dina kläder när du sista-minuten-fimpar och tränger dig ner bredvid en ickerökare. )
  • Utanför entrén till vad som helst
    (Kul chock för lungorna att gå ut från Coop och in i ditt askmoln.)
  • På uteserveringen
    (Jaha, bara rökare får njuta av solen? Nej, lukten blåser inte bort.)
  • På balkongen
    (Gör att jag inte kan använda min balkong eller ens ha fönstret öppet)
  • tl;dr Överallt.
    (Det finns inga bra ställen att röka. På sin höjd kanske hemma hos dig själv. För då får du betala massa pengar för att sanera lägenheten när du flyttar.  Men fan för dig om det luktar ut i trappan och in i min lägenhet.)

Men hallå alla parfymer och och och luften är fri och du är bara överkänslig!

  • Parfymer är väldigt otrevligt det också
  • Är det ok om jag står och hostar precis framför dig? Vänd åt ditt håll? LUFTEN ÄR FRI LUFTEN ÄR FRI!
  • Ja, jag är överkänslig din jävla idiot, det är därför jag inte vill att du röker på mig.
Posted on

Flytta på dig!

Ställen du inte ska stanna på

  •  När du precis klivit av rulltrappan
  • …eller tåget
  • …eller ut från en affär
  • På vänster sida i rulltrappan
  • Mitt på trottoaren
  • tl;dr: Precis framför mig

 

Posted on

Fallout 2

Jag började spela Fallout 2 för några dagar sen. Bättre sent än aldrig, eller nåt. Spelet är dock inte helt överens med Windows 7, trots en DOSBox från gog.com, så jag måste köra i administratörläge och se till att spara ofta. Helst inte alt-tabba bort från spelet heller, så just nu känns min iPad extra praktisk.

Så vad tycker jag om Fallout 2? Det är bra, men med förbehåll.

Jag gillar post-apokalyptiska världar.

Jag gillar taktiska strider. Speciellt om de som här är omgångsbaserade, med action points och det finns massa statistik som påverkar hur bra det går.

Jag gillar att det finns flera sätt att ta sig igenom spelet och att jag får skapa min karaktär lite hur jag vill – även om det förstås finns förmågor som är bättre än andra, som i alla såna här spel.

Jag tycker inventory-hanteringen är lite bökig. Det går att slänga över mina extra prylar på NPC:er eller i skuffen på min bil, men det är banne mig inte smidigt på nåt sätt.

Jag tycker att svårigheten på random encounters är lite väl random – ena stunden möter jag ett gäng gräshoppor som jag tittar lite argt på innan de självmordshoppar mot mina vapen, nästa så dyker det upp 10 yakuza med vapen som gör lite mer skada än vad jag har HP. Aj.

Jag gillar INTE – och här kommer anledningen att jag ens skriver den här bloggposten – alla höhö-dreggliga män som erbjuder sig att köpa sex eller bara känner att de behöver kommentera hur het min karaktär är. Att det går att lösa uppdrag genom att sälja sin kropp istället för att fixa massa pengar. Att jag inte orkade grind:a ihop pengarna så jag gav upp och horade ut mig. Helvete. Jag är besviken på mig själv också, men jag pallar fan inte slåss mot random encounters i tre timmar för att komma vidare. (Är rätt övertygad om att det inte ser riktigt likadant ut om en spelar en manlig karaktär.)

Spelet kom ut 1998 och spelvärlden var väl lite sämre då, antar jag. Åtminstone finns det i alla fall lite mer medvetenhet om sånt här nu; flera som problematiserar det. Att det sen kanske inte hunnit återspegla sig rent praktiskt i spelen är en annan sak. Och låt oss inte tala om alla högljudda “DET VAR BÄTTRE FÖRR NÄR MÄN VAR MÄN OCH KVINNOR INTE FÖRSÖKTE TA IFRÅN OSS NAKNA BRUDAR I SPELEN”-bros, för att herregud, då måste jag leta efter ett fysiskt vapen.

Nej fan, allt är förstås mitt fel. Jag gjorde ju en kvinnlig karaktär med hög karisma. Jävlar. Då får jag minsann skylla mig själv.

Posted on

Astma

Har kommit fram till att jag nog förmodligen har astma. Symptomen stämmer lix. Och jag kan berätta att det inte är så roligt de där gångerna då jag väcker mig själv av slemhosta och pipande andning; hosta som nu senast ledde till att jag kräktes av ansträngningen. Blä.

Sen om det triggas av stress (hej jobbet) eller allergi (nej kissarna kommer inte ryka, då får jag väl snora istället) vet jag inte riktigt. Tänkte jag ska ta itu med det där efter flytten. Jag har ju ändå dragit ut på det jävligt länge redan nu – mest för att jag är orolig för att det ska vara katternas fel. Jag kan nog inte göra nåt åt det i så fall, förutom käka mediciner.

Med tanke på hur lång tid det tog innan jag gjorde nåt åt min gallsten är jag ändå rätt snabbt ute för att vara mig. Och det här är inte tillnärmelsevis lika jobbigt. Såatteh. Duktig prositen.

Inte bara jobbet som stressar mig iof, även om det definitivt är det största just nu. Flytten tar upp rätt mycket energi också. Två veckor kvar på det. En månad efter det tills jobbsituationen ser annorlunda ut också. Det blir nog bra snart.

Posted on

Dålig dag eller nåt

Saker jag stört mig på de senaste timmarna:

  •  Restauranger och butiker som ljudpollinerar. Jag vill inte höra er muzak när jag går förbi. Käft.
  • Eller uppe på kontoret för den delen. Hur kan det vara ok att ni spelar så högt att det hörs upp till oss?
  • Nyrökta människor som sätter sig bredvid/mittemot på allmäna kommunikationsmedel. Ni stinker så ofantligt att jag får andnöd och då har jag inte ens astma. Ja, jag skulle hellre sitta bredvid nån genomsvettig usling, men hen skulle helst få duscha först. Ja, jag stör mig på överparfymerade personer också, men de luktar åtminstone inte död.
  • Personer som ställer sig mitt i trappan ner till pendeltåget. Jag vet att det är kallt, men seriöst! Det är inte helt lätt att ta sig ner och förbi, speciellt som ni klänger er längs med väggarna och trappräckena. Ska jag ramla ner för trapporna eller vad är grejen?
  • ..ja och ni som står till vänster i rulltrappan. Släpp förbi! Men det har inte hänt idag så det räknas inte.
  • Puckade techsupportfrågor. Kund & first-line support får gärna fundera lite mer på vad de pysslar med innan de skickar vidare saker till oss.
  • När servers knappt går att använda pga hög last.
  • Min jävla hosta.
  • Folk som använder uttryck som PK-maffia för att försöka snacka bort att de är rasister / anti-feminister / bara helt jävlade tappade bakom en vagn eller tjugo.
  • Att alla ska göra podcasts och måste tweeta om det hela tiden. I don’t give a chainsaw.

 

Sådär. Klappa katter och fixa mat så kanske det blir en bra kväll av det här ändå.

 

Posted on

Om att krossa någons fantasier

Jag kom att tänka på en kick-off vi hade med jobbet förra året. En av mina danska kollegor kom fram till mig med en drink i handen. Vi stod och kollade ut över dansgolvet, när han plötsligt kläckte ur sig att “Danska män tycker att svenska kvinnor är jättesnygga. Lite exotiska sådär. ” Han fortsatte förhoppningsfullt: “Tycker ni samma sak om oss danskar?”

“Nej,” svarade jag helt ärligt. “Nej, det gör vi inte. Sorry.”

Tänker mig att det inte var svaret han ville ha.

Posted on

Post-Ikea-filosofi

Det är lördagkväll. Jag har byggt Ikea-möbler och slängt ut skräp hela dagen. Gårdagskvällen ägnades åt samma sak, likaså torsdagen. Ikväll är det melodifestival och det tänker jag banne mig inte titta på. Istället tänkte jag vara lite filosofisk.

Om vi tänker lite på religion. Närmare bestämt kristendom och den kristna guden (som jag i texten nedan förkortar “gud”)

 

Vi har att gud är allvetande.

Gud har gett människan fri vilja.

Men om gud är allvetande vet hen redan vad människan kommer välja. Är det då verkligen ett fritt val?

 

Om gud är allvetande, har hen då fri vilja själv? Om hen redan vet vad som ska hända, kan hen väl inte välja nåt annat?

Posted on

Fanboys. Och girls. Fan-hen. Whatever.

Det här med märken då. Vet att det är viktigt för vissa. Vet att det är extremt viktigt för dessa att berätta hur bra deras märke är och hur förkastliga alla andra alternativ är.

Mac vs PC.

Xbox 360 vs Playstation 3.

iPhone/iOS vs Android.

Finns nog en miljard andra exempel, men det är de här tre som nyligen, och återkommande,  fått mig att gå upp i varv.

Herregud. Jag är glad att du hittat nåt som passar dig, men för i hela jävla fridens namn, det betyder inte att du måste agera missionär för din sak.  Ifrågasätt inte mina val. Jag har gjort ett annorlunda val, inte ett felaktigt. Du har inte heller gjort fel. Kan vi släppa det och gå vidare?

Rad på rad på rad av argument, vettiga såväl som hysteriska,  gör mig inte benägen att ändra mig. Jag saknar inte argument för min sak heller, men jag tycker inte det finns någon som helst anledning för mig att påtvinga dig dem. Du har säkert funderat på dem också – och har du inte det så spelar inte det nån roll.

Vill jag ha dina argument så frågar jag, tills dess.. lägg ner.

Ta din Android-lur och var glad över den. Jag gillar min iPhone. Skulle nog gilla valfri Android-lur också, men nu blev det inte så. Det kanske blir det nån annan gång. Whatever.

Skitbra att du älskar din Playstation 3. Jag har bägge. Alla tre, om vi ska vara petiga.  Jag ser för- och nackdelar med alla, och jag skulle rekommendera allihop.

Jag har också både Mac (laptop) och PC (stationär) och använder dem till olika saker.

Ok?

Ok.

 

“Ja men, nu är det ju så att… ”

Nej. Jag bryr mig inte.

Posted on

Om bekräftelsebehov

Det här inlägget är riktat åt: Allt för många personer. Om du tar åt dig så är det till dig. Beklagar.

Jag vet ju det. Alla har olika nivåer på sitt bekräftelsebehov. Mitt eget är inte så högt – jag tycker väl visserligen det är trevligt att se att nån reagerar på det jag skriver och gör, men det är inte så viktigt att få läsare eller publik bara för sakens skull. Andra behöver mer än så, och jag accepterar det. I teorin om inte alltid i praktiken.

Det finns dock ett motsvarande behov från mitt håll: att inte behöva bekräfta någon annan, och det börjar bli en allt större grej för mig. Ju mer allting kretsar runt att synas, desto värre blir det.

Jo men visst, var glad för höga siffror (det är jag också, herregud, jag är väl inte mer än människa) – men skryt inte om dem där jag måste se det. Då känns det bara som att statistiken är det viktiga, inte att personer faktiskt finns där som gillade vad du gjorde.

Det är väl klart att du kan vara ledsen om siffrorna sjunker – men tjata inte om det. Jag tänker inte tröstklicka nånstans för att du ska känna dig bättre.

Jag bryr mig nämligen inte om hur många läsare du har, hur många följare, hur många subscribers. Berätta inte det för mig. Berätta det inte för mig om och om igen. Det gör mig bara mindre benägen att återkomma – jag vill inte vara någons egoboost. Inte på det sättet.

Hur jag vill egoboosta? Genom att något jag säger eller gör faktiskt gör en riktig skillnad för dig. Från mig, till dig. Inte från den anonyma mängden till dig genom att jag råkar existera nånstans eller kanske klickade på en länk men inte ens läste vad som stod där. Det är mitt bekräftelsebehov, antar jag.

Om jag gillar en blog eller en artikel eller en krönika, låt mig göra det ifred. Gör inte en big deal av det. Lägg inte energi och uppmärksamhet där – skapa istället mer intressant innehåll som jag kan komma tillbaka till.

Den här statistikhetsen, det här siffer-runkandet, det skrämmer bara bort mig.  Jag håller mig borta. Klickar inte på de där länkarna om det bara leder till mer kommentarer om ökade siffror. Jag bryr mig ju inte, blir bara less och uttråkad. Om jag måste reduceras till en siffra, då är jag hellre en minus ett.

“Du är bara avundsjuk.”

Visst, vi säger det.

Posted on

Jag är nog en tjejtjej då.

Dags för ett gammalt hederligt rant; det var ett tag sedan.

Språkrådet har precis släppt sin “nyordlista” – ord insamlade under 2011 som ska spegla språkets utveckling. Eller något sånt. Påstås det i alla fall.

Många av de listade orden känns väl ok. De har viss relevans, även om jag tror att många av dem kommer glömmas igen rätt snart. Hoppas i alla fall att 2012 kommer innehålla mindre plankning och uggling.

Många andra har jag aldrig hört förut, och de låter helt bedrövliga i mina öron:

“Framåtlutad” kallar man tydligen någon som är driven, företagsam, energisk. Jaha?

“Förväntis” – en person man förväntar sig något av. Finns det över huvud taget någon person utanför Södermalm som använder sig av ord som slutar på -is?

“Nysare” är tydligen direkt taget från engelska “sneezer” och är en person som sprider nyheter vidare. Right.

Min absoluta favorit på listan – och med det menar jag då ett hatobjekt som överstiger allt annat – är dock tjejsamla.

Birgitta Lindgren som jobbar som nyordsansvarig på Språkrådet berättar i en intervju på SvD att tjejsamla betyder att man nöjer sig med några stycken. Till skillnad från killar som nördar in sig i sitt samlande då. Tjejer är ju inte så nördiga, så klart vi inte vet hur man samlar ordentligt.

Min spelsamling begs to differ. Men jag är nog lite sådär tjejtjejig då. Jag är halvkass på att vara tjej, måste vara så. Och med prefixet “tjej-” vet vi ju att det är den sämre versionen som åsyftas. Tjejkast. Kärringknop. Damfotboll. (Och så fick jag lära mig att “tjejkött” är typ kyckling. Sånt som tjejer äter. Jag som gillar blodiga ryggbiffar. Misslyckad igen då.)

Ja, och nu tjejgnäller jag lite om det då.

Hej. Jag är prositen. Jag är en tjejtjej.