Tag: filmer

Posted on

“The Manson family used to hang around and shoplift. Bunch of deadbeats!”

En vecka in på NaNoWriMo och jag är faktiskt mer eller mindre ikapp! Mer eller mindre för att jag fortfarande inte har skrivit något idag, alltså, så jag ligger på det sättet ca 1000 ord efter. Det känns helt fantastiskt konstigt, med tanke på att jag har varit väldigt omotiverad i mitt skrivande.

Nåja. Istället för att haka upp mig på det tänker jag berätta om den film vi såg igår, The Howling. Egentligen behöver jag bara säga att det är en varulvsfilm från 1980 så följer allt kommande från det, men jag tar den långa versionen ändå.

Reportern Karen White har fångat en seriemördares intresse. Filmen börjar med att hon och hennes kollegor försöker locka fram “Eddie”, men det slutar i att hon blir antastad av honom inne i en porrbutik. Polisen skjuter ihjäl honom, Karen är så traumatiserad att hon glömmer alla detaljer om vad som skett, och hon kan inte ens ha sex med sin mustaschprydda make längre eftersom hon får flashbacks av överfallet. Karens psykolog skickar iväg paret till The Colony, ett vilohem han driver, och där möts de av en radda underliga karaktärer, bland annat en gubbe som vill ända sitt liv genom att slänga sig i grillen, samt tutt-Lisa ™ som vill sexa på Karens make Bill.

Det blir inte så väldigt avslappnade i The Colony, dock, för det visar sig att det är en varulvskoloni; att tutt-Lisa får sexa på Bill, att seriemördar-Eddie inte är död utan också är en varulv, samt att ja, ta mig fan, psykologen har överdriven hårväxt och vassa tänder han också.

Eftersom filmen är gjord 1980 så har den inte så spektakulära effekter. Jag citerar T-chan: “Han verkar ha en cykelpump kopplad in i huvudet?” Förvandlingsscenerna tar längre tid än Sailor Moons dito, och här får vi inte ens se långa slanka kvinnoben; nej tack, här är det extrem behårighet och ögon som ser ut att ploppa ur skallen när som helst som gäller.

Huvudpersonen är den mesigaste lilla angst-råtta jag sett på ett bra tag. Jag kan inte ens skylla på tidigt åttiotal här, eftersom det fanns en kick-ass-tjej med i bilden i någon timme (innan hon blev uppäten av Eddie).

Nej, den här filmen kan inte rekommendera, sen får den vara hur mycket kultklassiker som helst. Det finns bara en poäng värd att nämna, och det är att Doktorn från Star Trek Voyager spelar seriemördar-Eddie. Det såg jag inte, måste jag säga.

Posted on

“My pants will remain on for the good of humanity my good man.”

Igår var första november och det innebär att jag borde ha skrivit en sisådär 1667 ord på min NaNo. Detta hände inte. Vad som istället hände var följande:

  • Blood for Dracula
  • Super Mario RPG
  • Fallout 3
  • och sist och faktiskt minst 850 ord på min Nano.

Såhär i efterhand vet jag inte om jag kan säga att jag spenderade tiden väl.

Blood for Dracula är en “skräck”film från  70-talet, där stackars Dracula har ett problem. Han har nämligen tagit slut på alla oskulder i trakten, och då han blir våldsamt illamående av att dricka blod från orena källor – ja,tror ni verkligen att han vill utsätta sig för risken att dra på sig en fruktansvärd STD utan att ens få rajtan-tajtan först? – tvingas han resa till Italien för att skaffa sig en nya fruga. För alla vet ju att italienska brudar är kända för sitt skyddade liv, tack vare de extremt religiösa föräldrarna de har oturen att skaffa sig.

Dracula, och hans tjänare som jag vill minnas heter Anton, blir inbjudna till att bo på ett gods där ägaren har fyra döttrar han gärna vill få bortgifta för att få in mer pengar han kan spela bort. Dracula tycker *om nom nom*. Dracula upptäcker den hårda vägen att alla döttrar redan givit bort sitt alla heligaste till gårdskarlen. Dracula kräks i ett badkar.  Prositen önskar att hon inte behövt se gårdskarlen ha sex med kvinnorna. Prositen försöker distrahera sig genom att titta på alla bara bröst istället för den guppande gårdskarlen. Prositen lyckas inte så bra.

Det hela slutar i alla fall tragiskt för stackars Dracula som får varenda lem avhuggen av gårdskarlens fruktansvärda yxa. Och han som bara ville ha lite kärlek. :'(

Super Mario RPG var åtminstone roligt. Egentligen skulle jag fortsatt spela det så jag blir klar med det, men nu ville jag faktiskt testa Fallout 3 eftersom jag köpte det för överpris i fredags – väntar jag för länge med att spela det förlorar ju jag praktiskt taget pengar på det.

Fallout 3 är ett väldigt efterlängtat spel. Inte bara av mig – jag har ju faktiskt inte tagit mig igenom tvåan än, trots att det kom ut för exakt 10 år sedan – utan av ungefär hela datorspelsvärlden.  Spelet utspelar sig år 2277, 200 år efter att världen satte igång att bomba ner varandra med kärnvapen, och huvudpersonen har levt i ett skyddsrum i hela sitt liv. Den första timmen går ut på att skapa den karaktär du ska leva med resten av spelet och att inse att du har det bra och tryggt och att din pappa är där för dig hela tiden, nawww – sen förstörs allting helt plötsligt då din pappa bara drar och alla vakter i skyddsrummet nu hemskt gärna vill ta reda på vad du vet om hela historien.

Bäst att dra, med andra ord. Första tanken är väl att ta reda på var farsan tagit vägen, men som sig bör i Fallout-spelen är det bara början – och du kan gott skita i det också om du känner att du har bättre saker för dig. Typ, ha sex med alla brudar du stöter på, hö hö hö.

Sedan slutligen min Nano. Ja, jag ska försöka skärpa mig och skriva mer idag. Jag är dock en aning bitter över att jag inte fick registrera min totala summa skrivna ord innan midnatt – sidan strejkade totalt och släppte inte in mig förrän två minuter över. Är vi så många svennar som loggar in i sista minuten alltså?