jag & mina upphakningar
Jag kom att tänka på en kick-off vi hade med jobbet förra året. En av mina danska kollegor kom fram till mig med en drink i handen. Vi stod och kollade ut över dansgolvet, när han plötsligt kläckte ur sig att “Danska män tycker att svenska kvinnor är jättesnygga. Lite exotiska sådär. ” Han fortsatte förhoppningsfullt: “Tycker ni samma sak om oss danskar?”
“Nej,” svarade jag helt ärligt. “Nej, det gör vi inte. Sorry.”
Tänker mig att det inte var svaret han ville ha.
Sitter på jobbet och vill inte åka hem. Sen när jag är hemma vill jag inte åka till jobbet heller. Egentligen skulle jag nog vilja ha en egen skrubb nånstans där det inte finns folk över huvud taget, utom möjligen på IRC så jag kan låtsas vara social utan att egentligen behöva vara det. Uppenbarligen är jag inte så kompatibel med någon? Idag ska jag i alla fall åka hem till Kollega med Flickvän och spela lite Warhammer Quest – så får jag skjuta upp det roliga lite.
Apropå roligt, eller tja, typ, så såg jag klart “Sexy Voice and Robo” för några dagar sen. Det var en ruskigt bra serie (vilket är roligt) men nu finns det inte mer (vilket inte är roligt). Det var verkligen uppfriskande att se en serie där jag inte behöve trycka på paus eller dra ner skärmen till ett frimärke eller bara allmänt springa runt i rummet och skrika för att allting var så pinsamt. Himla doramaserier och deras ärkepinsamma brudar… Visserligen var Robo ruskigt pinsam också, men inget är så pinsamt som en typisk dorama-fjortis som är kär. Speciellt om hon är kär i en typisk dorama-fjortis-pojke med känslomässiga störningar. Och hur ofta händer det? Ja precis, 97.8% av alla serier någonsin.
Utom Sexy Voice and Robo. Och därför ska man se den. Häpp häpp. Nu tvingar jag alla med min elaka p-chan-vet-bäst-kraft.
Jag skulle egentligen vilja posta lite oftare här. Det är skönt att skriva av sig på svenska, skönt att komma från min vanliga publik och få skriva om andra saker… dessutom är det här wordpress-temat så snyggt att vila ögonen på.
Jag skulle i och för sig egentligen vilja posta lite oftare i min LiveJournal också. Jag gillar ju att skriva mina flummiga inlägg och få reaktion på vad jag skriver. Suck. Men förutom att jag måste väga min önskan att få vara lite privat mot att jag egentligen är världens attention whore och vill få alla att skratta så.. vad kan jag säga. Jag är bara så pärskans lat. Och har prestationsångest? Kanske. Jag vet inte.
Sitter på jobbet och rullar tummarna. Det finns en massa att göra, men jag är inte ett dugg motiverad. Debugging här eller tech support där. System som inte ens kör den senaste koden uppvisar intressanta buggar som måhända redan är fixade, vad vet jag? Usch. Jag vill bara hem och spela Prince of Persia. Alla Prince of Persia. Nåja, alla sedan “Sands of Time”, det räcker för min del. Jag vill styra en snerkig atletisk kille med knasig kvinnosyn och stort ego runt i en sandöken. Jag vill hoppa runt mellan flaggstänger och husväggar och konstiga falliska objekt. Drämma sabeln in i en biffig vakt ibland kanske? Ja, varför inte?
Men nejdå, här ska jag kolla varför Favoritkundens forecast kraschar. Så roligt då.
V-chan skrev nyss om ” mystiska hål bakom möbler i mörka rum” som äter upp kläder, och baske mig om jag inte verkar ha några såna underliga dimensioner här hemma också. I morse ägnade jag fem minuter jag egentligen inte hade över åt att leta efter ett visst par byxor. Jag har fortfarande ingen aning om var de är. Mycket fascinerande.
Idag kom vinterns första snöfall. Jag kan inte säga att jag längtat av hela mitt hjärta utan att nämnda hjärta skulle skrumpna ihop till ett russin av den fruktansvärda lögnen (och jag hatar russin, så jag tror jag låter bli), men jag antar att jag åtminstone kan se fram emot att det blir lite ljusare på morgonen. Det kommer förvisso vara föga tröst när jag måste pulsa fram genom midjehöga drivor om några veckor.
…eller det är väl vad Stockholmarna på mitt kontor tror i alla fall. Uppsala? Praktiskt taget Norrland! (På vilket jag svarar, “Jag förstår inte er knepiga skånska” och går därifrån. Nåväl, det hade inget med något att göra)
För övrigt har jag just lagt in en beställning på att uppgradera vårt bredband från 24/10 till 25-50/10. Det ska bli gött.
Mums, jag tycker verkligen om hur allting går enligt planerna.Eftersom det är så fullt upp på jobbet och jag inte har tid att sitta och gräva med support så måste förstås Favoritkunderna (notera stark ironi här) dyka upp med
Det börjar närma sig lunchdags och jag har hittat och ordnat upp punkt ett – men tidsuppskattning kan de se sig i stjärnorna efter. Att de har två till support-frågor liggandes i kö tänker jag också vänligt men bestämt ignorera ett tag till. Nu vill jag koda.
För att byta till ett trevligare ämne så har SOOM äntligen skickat min senaste order, så nu är det bara en tidsfråga innan jag får hem den 70-centimetersdocka jag beställde för en månad sen. Jag ser dock inte fram emot att betala tullavgiften, men det blir en senare fråga.
Lunchade på Fridays idag. Sjukt god extremt mättande hamburgare. Dock dubbelt så dyrt som McDonalds. Det kostar att jobba på Östermalm 
Sånt fiiiint område det här. Speciellt när man måste gå slalom mellan hundbajshögarna, men det ämnet har jag avverkat till leda IRL, så nu droppar jag det. Eller så gör jag äntligen slag i saken och börjar med den där Bajsbloggen jag snackat om ett tag. Dagens plupp osv.
Nu lite jobbsnack: Uff, vi ska släppa en ny version av systemet i slutet på nästa månad, och då ska vi hinna bli klar med en räcka nya funktioner som vi inte ens har hunnit speca klart än. Det blir nog bra det 
Tack och lov är chefen den som kodar mest av alla, så det är inte sen sån där överbabblande abstrakt manager som har nada koll på något. Skit samma, det kommer bli lite tungt iaf.
Och jag får inte ens riktigt halvdag på fredag, så som är kutym på vårt kontor innan röda dagar – jag måste ha kundmöte. Snyft. De ska förutom att diskutera gemensamma utvecklingsprojekt med oss också ge oss en genomgång av deras system. Kan ju säga att jag kunde bry mig mer. Mycket mer.
Försov mig i morse.Inte så farligt mycket; vaknade runt 20-25 minuter senare än vanligt – visserligen är min plan att gå upp klockan 6 då mobilen börjar tjuta åt mig, men det brukar bli framåt 20 över vanligtvis och 6.45 idag – men det var ändå tillräckligt för att få mig att missa bussen och i förlängningen det tåg jag tänkte ta. Snyft.
Nej, mina marginaler på morgonen är inte så breda. Vad kan jag säga, jag gillar att sova. Snoozar så länge jag kan, halvsover på tjugominutersbussresan ner till stationen, och självklart är jag helt däckad på tåget. Frukost? Det är väl därför det finns knäckebröd och frukt på jobbet, väl?
Själva tågresan fungerade fruktansvärt mycket bättre än gårdagens fiasko. Inga signalfel som fördröjde alla tåg med minst 40 minuter, med andra ord. Passade på att njuta lite av att det är ljust ute igen nu efter att det blivit vintertid. Inte för att jag egentligen reflekterade speciellt mycket över det, jag sover som sagt mest.
Kände mig sen, sen, sen, men det är bara i mitt huvud. Ingen annan var på plats när jag kom in till kontoret, och inte så konstigt heller för den delen – klockan var ju bara 8.25. Oh noes, hela 15 minuter senare än vanligt.
House-avsnittet igår var fruktansvärt underhållande: En 58-årig kvinna som bestämt sig för att leva livet nu när hon uppnått samma ålder som hennes mor var när hon dog. Så hon åkte till sydamerika och tatuerade sig, knullade runt, och “sniffade kokain från en homosexuell mans mage”. Sen blev hon sjuk, lagom till att hon bjudit hem en, eh, eskortkvinna. Hejja på! Jag tänkte säga att så vill jag också vara när jag är 58, men jag vill nog stryka några saker från listan. Men livslusten, åh gud, ja.