Tag: livet

Posted on

Tack och hej, Livejournal

En gång i tiden bloggade jag flitigt.

Eller, vi börjar om.

En gång i tiden hade jag en LiveJournal. För det handlade inte bara om att blogga; det var om gemenskapen. Det var en grupp folk som bloggade på samma ställe, som deltog i communitys. Det var fandom, och privatliv, och allt däremellan.

Jag lärde känna en massa människor där, folk som nu har försvunnit ut ur mitt liv igen. Folk jag på sätt och vis saknar, men på ett sånt där nostalgiskt sätt, där jag vet att vi nog växt ifrån varandra och inte längre har något gemensamt.

Jag gick igenom mitt första stora uppbrott, där. Fick det stöd jag inte hittade IRL. Lyckades må bättre, lyckades hitta mig själv igen.

Jag blev fanfiction-författare, där.

Jag blev kär, där. (Det sket sig.)

Nån gång runt 2011 gav jag upp den här delen av mitt liv. LiveJournal fick nya ryska ägare och ett helt annat fokus. Folket försvann åt alla möjliga håll. Mitt privatliv var lite svajigt. Det funkade inte längre helt enkelt, magin var borta.

Jag saknar ofta att blogga, och har vid flera tillfällen försökt komma igång igen. Det blir aldrig samma sak. Jag kanske är för gammal nu, det kanske inte kan bli samma sak igen.

Läste just att LiveJournal kommer att bli strängare på att följa rysk lag, speciellt med avseende på att inte utsätta minderåriga för LGBT-innehåll. https://boingboing.net/2017/04/08/six-to-end.html; Nu försvinner det allra sista av magin.

Hejdå, LiveJournal. Tack för allt.

Posted on

Gubb-gubbar

Okej, jag har redan postat detta på Facebook. Men jag blev så nöjd med min rant att jag vill ha kvar den lätt-tillgänglig.

Den här morgonen alltså. Gubb-gubbar överallt!

Det börjar på det i övrigt tysta tåget när Den Typiska Säljaren (TM) pratar högt och intensivt i telefon med en kollega om Årets Bästa Deal. Efter att lite surt diskuterat motpartens sjukdom och “har du hunnit läsa mailen än?” kastar han ur sig “Vi måste ha en BRA DIALOG!!11!” för att sedan börja en rant om hur viktigt det är att göra det lilla extra – oavsett hur osannolikt det är att det kan hjälpa – för att få igenom den här dealen. “Om du kan jobba bara en timme mer! Skicka ett mail till!”

Sjukt spännande för övriga på tåget. Han tystnade någonstans vid Stockholm Södra (där vi för övrigt stod i ca 10 minuter pga spårfel. Tror jag. Kan ha varit nåt annat fel. Hela veckan har varit fel.)

När jag kliver av tåget och går mot rulltrappan upp sneddar en gubb-gubbe med stor väska förbi mig. Det är Viktigt att han får komma på rulltrappan innan mig. Där står han på höger sida och tar upp hela trapp-bredden. “Ursäkta!” brölar jag och knuffar undan hans väska innan han hinner reagera. Promenerar raskt upp för trappen. Funderar i några sekunder på om jag ska ta bussen bortåt, för att sedan se skolklassen som står och väntar på sagda buss. Såeh nej.

Några meter längre bort, utanför uppgången från tunnelbanan, kliver en liten gubbe ut från en port och wobblar in strax framför mig. Trottoaren är 3-4 meter bred och helt tom, men nej, han ska gå framför mig. 10 cm framför mig. Ja, om det ens kallas att gå i den här hastigheten. Jag utbrister ett högt “men vad faaaan!” och gör världens minsta omkörning för att hamna precis framför honom. Där går jag ännu långsammare i nån meter – ta den du gubbjävel! (inte för att han märkte nåt, men det kändes bra för mig i alla fall) – för att sedan fortsätta i en mer normal takt mot jobbet.

Resten av vägen fortskred utan incidenter.

Så eh.. trevlig fredag hörrni!

Posted on

Avokado

Jag hatar avokado.

Okej, det är inte sant. Vi börjar om.

Jag hatar att köpa avokado. Jag och resten av världen, antar jag; jag har nog bara hört en enda person skryta om att hon alltid fick avokado med rätt mognadsgrad.

Hur gör man egentligen? Butikerna brukar sätta upp lappar om att avokadon är ätmogen, kläm inte, det är bara att köpa. Nom nom. Fast det är klart, det spelar ingen roll om jag klämmer eller inte. Det finns inget logiskt orsak-verkan-sammanhang vad gäller avokado. Jag kan köpa hem en stenhård avokado som visar sig vara sådär äckligt bruntrådig när jag kommer hem; eller en mosig frukt som sen inte går att äta.

Någon tipsade mig att pilla bort “knoppen” och kolla färgen bakom. Är den gul är avokadon perfekt ätmogen. Det hjälper ju inte heller mig! Alla och deras mostrar har ju redan pillat bort knoppen på frukten i affären och då går det inte att lita på färgen längre.

Jag hatar avokado.

Mitt bästa knep just nu är plock-sallads-bufféerna som finns i många butiker. Om jag har tur har de också ett fack med färdig-tärnad avokado. Bara att fylla skålen och sen gå hem och gråta.

Posted on

Body horror

Jag lyckades eventuellt klämma finnen i örat med hjälp av en tops indränkt i klorhexidin. Min kompis P berättade om när han klämde en finne i örat, och att pop-ljudet hördes väldigt tydligt. Jag hörde inget :( men topsen blev i alla fall blodig.

Apropå klorhexidin så har hela mitt liv varit en lögn! Jag googlade just vad skillnaden mellan det och alsolsprit är (då den skiten svider sören vilket klorhexidin inte gör).

Alsolspriten är bara uttorkande och klådstillande. Den ska användas vid UTTORKNING av vätskande sår och eksem, samt som KLÅDSTILLANDE vid insektsbett.

Så vem i helvete har en gång lyckats lura i mig att hälla detta på mina sår? (Eller ja. Mamma förmodligen. Men var har hon hört det?)

Posted on

Söndagsångest

Nu har jag haft ont i tummen i knappt 3 månader. Verkar inte hjälpa med vare sig Naproxen (i piller) eller Voltaren (i gel). Att jag inte slutar spela tvspel är förmodligen en bidragande faktor så jag antar att jag får väl fortsätta ha ont ett halvår till.

Jag kan ju förvisso försöka undvika spel där jag hamrar på knappar med hjälp av tummen. Typ Xenoblade Chronicles X som jag sent omsider faktiskt äntligen är klar med. (ish. Finns ju lite affinity quests att göra, men jag vet faktiskt inte om jag kommer orka med det. Dålig prositen.)

I övrigt är jag på sista dagen av en två-veckors semester nu. Berlin och sen WGT i Leipzig med de vanliga syndarna, och sen onsdag-söndag hemma. Jag är inte fantastiskt pepp på att gå tillbaka till jobbet imorrn, men det blir nog bra.

Som en tangent till det – jag önskar jag visste vad jag ville göra av mig själv, men jag tänkte göra så bra ifrån mig på jobbet som möjligt medan jag funderar på saken i alla fall. Om jag hellre vill vara ledig än jobba under tiden så får det väl vara så. Den känslan lär jag nog dela med rätt många.

Det hade varit coolt att ha gjort Minecraft, tänker jag ibland. Inte för pengarnas skull (även om jag knappast skulle tackat nej till några miljarder, hah), utan för att det var ju det spelet jag väntat hela livet på när det kom. Och för att det verkar kul att lägga till nya features som märks.

Så är det spel jag vill göra av mitt liv?

Vet inte. Folk suger. Och Minecraft finns ju redan.

Posted on

Astma

Har kommit fram till att jag nog förmodligen har astma. Symptomen stämmer lix. Och jag kan berätta att det inte är så roligt de där gångerna då jag väcker mig själv av slemhosta och pipande andning; hosta som nu senast ledde till att jag kräktes av ansträngningen. Blä.

Sen om det triggas av stress (hej jobbet) eller allergi (nej kissarna kommer inte ryka, då får jag väl snora istället) vet jag inte riktigt. Tänkte jag ska ta itu med det där efter flytten. Jag har ju ändå dragit ut på det jävligt länge redan nu – mest för att jag är orolig för att det ska vara katternas fel. Jag kan nog inte göra nåt åt det i så fall, förutom käka mediciner.

Med tanke på hur lång tid det tog innan jag gjorde nåt åt min gallsten är jag ändå rätt snabbt ute för att vara mig. Och det här är inte tillnärmelsevis lika jobbigt. Såatteh. Duktig prositen.

Inte bara jobbet som stressar mig iof, även om det definitivt är det största just nu. Flytten tar upp rätt mycket energi också. Två veckor kvar på det. En månad efter det tills jobbsituationen ser annorlunda ut också. Det blir nog bra snart.

Posted on

Om att krossa någons fantasier

Jag kom att tänka på en kick-off vi hade med jobbet förra året. En av mina danska kollegor kom fram till mig med en drink i handen. Vi stod och kollade ut över dansgolvet, när han plötsligt kläckte ur sig att “Danska män tycker att svenska kvinnor är jättesnygga. Lite exotiska sådär. ” Han fortsatte förhoppningsfullt: “Tycker ni samma sak om oss danskar?”

“Nej,” svarade jag helt ärligt. “Nej, det gör vi inte. Sorry.”

Tänker mig att det inte var svaret han ville ha.

Posted on

“Tja, ibland startar jag trådar om duntäcken och diskuterar dem med.. folk.”

Alltför länge har min säng vanprytts av ett riktigt skabbigt täcke. Jag har haft det i säkert femton år, och det har tjänat sitt syfte väl – men nu har det gått lite för många hål i bomullstyget. Varje gång jag vänder mig om i sängen yr det fjädrar i luften – och jag har inte ens någon amerikansk highschool-tjej att ha kuddkrig med. Illa illa.

Idag fick jag dock tummarna ur och begav mig in på Hemtex. Jag har aldrig riktigt tänkt på att det finns så ofantligt många modeller av täcken att välja på, och jag hade inte riktigt någon koll på vad jag ville ha heller. Det gamla skabbetäcket var ett duntäcke, så jag spanade lite åt det hållet i affären. Förvisso har det skrivits skräckinjagande spaltmeter om hur illa fåglarna behandlas då man handplockar dun från dem levande, men jag körde fegistaktiken: Om jag inte frågar så behöver jag inte veta om Hemtex är elakingar.

Det jag till slut fastnade för var en lyxmodell på 999 kronor. “999 kronor, vad lågbudget,” kanske man fnyser om man har koll på läget. “999 kronor, hur i helvete kan du betala så mycket för ett jävla täcke!” kanske man skriker om man är min luspanka lillasyster. För att blidka bägge sidor vill jag då påpeka att täcket ursprungligen kostade 2795 kronor men var nedsatt till drygt en tredjedel av det priset. Är alla nöjda nu?

Ser fram emot en fluffig sömn i natt, utan att behöva vakna med fjädrar i näsan. *_*

Posted on

häpp häpp

Sitter på jobbet och vill inte åka hem. Sen när jag är hemma vill jag inte åka till jobbet heller. Egentligen skulle jag nog vilja ha en egen skrubb nånstans där det inte finns folk över huvud taget, utom möjligen på IRC så jag kan låtsas vara social utan att egentligen behöva vara det. Uppenbarligen är jag inte så kompatibel med någon? Idag ska jag i alla fall åka hem till Kollega med Flickvän och spela lite Warhammer Quest – så får jag skjuta upp det roliga lite.

Apropå roligt, eller tja, typ, så såg jag klart “Sexy Voice and Robo” för några dagar sen. Det var en ruskigt bra serie (vilket är roligt) men nu finns det inte mer (vilket inte är roligt). Det var verkligen uppfriskande att se en serie där jag inte behöve trycka på paus eller dra ner skärmen till ett frimärke eller bara allmänt springa runt i rummet och skrika för att allting var så pinsamt. Himla doramaserier och deras ärkepinsamma brudar… Visserligen var Robo ruskigt pinsam också, men inget är så pinsamt som en typisk dorama-fjortis som är kär. Speciellt om hon är kär i en typisk dorama-fjortis-pojke med känslomässiga störningar. Och hur ofta händer det? Ja precis, 97.8% av alla serier någonsin.

Utom Sexy Voice and Robo. Och därför ska man se den. Häpp häpp. Nu tvingar jag alla med min elaka p-chan-vet-bäst-kraft.

Posted on

“Councils and murders and beauty pageants aside, tea anyone?”

Utan att gå in på några detaljer vill jag bara nämna att jag är ohyggligt irriterad och frustrerad just nu. Det får räcka så.

Syrran har varit här över helgen och det var riktigt skoj att träffa henne igen. Jag borde åka hem till bonnhålan lite oftare istället för att hänga framför datorn hela helgen varje helg. Eller nåja, nu har jag ju tv:n och min finfina digitalbox att hänga framför istället. Och det borde jag också göra; efter att ha haft boxen i ca två veckor har jag redan hunnit fylla den inbyggda hårddisken till max. Svensksubbad anime ( :)) :)) :)) ), dåliga filmer jag förmodligen kommer ångra att jag sett (se Anti: The Covenant för ett talande exempel).. jag känner att jag får full valuta för den inte så lilla slanten jag lade ut!

Men som vi alla vet är pengar till för att slösas. Varför skulle jag annars köpa en massa tvspel jag inte har tid med att spela – och nu senast, ett flashcard till DS:et så jag kan dra ner ännu fler spel jag inte heller har tid med att spela? Tja, att shoppa sig lycklig… det fungerar nog för mig tror jag. (Jag blir för övrigt glad av att shoppa saker till syrran också, så titta inte på mig som om jag är roten till allt ont.)

Ja, varför jag spammar här? Återigen har jag banne mig inget att säga på LJ igen. Ibland är jag bara så sugen på att ta bort kontot där, men jag vet att jag skulle ångra mig, veltanta som jag är.

Äh, för att inte sitta här och älta och gräma mig över livet, universum och allting ska jag nog leta mig tillbaka till den magiska digitalboxen och lite deckare. Lite mord livar nog upp mig ska ni se.

Edit: Fast först, Bravery av L’Arc~en~Ciel (l) (l)