Idag har jag suttit instängd på mitt rum och mestadels spelat tvspel, vilket delvis har resulterat i en synnerligen irriterande huvudvärk ovanför vänstra ögonbrynet, men mestadels i att jag påminnts om hur obarmhärtigt frustrerande spel var för en sisådär femton år sedan.
Det jag spelar just nu är Terranigma – Quintet / Enix sista mästerverk i serien som i övrigt består av Soul Blazer och Illusion of Gaia. Det är väldigt stämningsfullt och känslosamt sådär som bara SNES-RPG kan vara, men ibland vill jag bara dänga handkontrollen i väggen. Jaha, jag skulle ha gått under det där trädet för att hitta en nästan osynlig kista som innehåller den där saken jag behöver för att komma vidare i spelet. Ja men dåså! Då har jag ju irrat omkring i skogen i onödan i bara 20 minuter! Finfint! 
Det brukar komma på tal när jag pratar spelnostalgi med syrran – kanske hade vi mer tålamod förr? Jag vet inte. Jag vill ju tro att jag har blivit bättre med åren; vill ju inte ha regresserat till en värdelös noob som springer till gameFAQs.com så fort jag inte fattar varför den fyrkantiga kuben inte går in i det runda hålet… Men alltså, för att fortsätta på den ofantligt bra liknelsen – nu för tiden så behöver man inte trycka in fyrkantiga kuber i runda hål, eftersom det fanemig inte är logiskt. Nu när jag är en gammal tanta vill jag att saker ska vara logiska.
Och med det sagt inser jag att jag nog inte ska spela om några gamla PC-peka-och-klicka-spel från tidiga 90-talet, då kommer jag nog skjuta mig i skallen. Ahahaha.