Okej, det här är lite ironiskt givet hur länge jag ondgjort mig över podcasts, men jag har faktiskt börjat lyssna på dylikt nu. Jag står fortfarande fast vid att jag inte pallar lyssna på två sköna snubbar som internskämtar sig genom avsnitt efter avsnitt dock. Jag vill ha mer än så. Typ.. radiodrama antar jag? Fast inte med en massa konstiga ljudeffekter och musik och trams.
Den första och hittills enda jag orkat lyssna konsekvent på är “The Magnus Archives” – en skräckpodcast som startade med “monster of the week”-avsnitt upplästa av en uttråkad arkivist som registrerar rapporter på kassettband. Ganska snart börjar avsnitten knytas ihop och vyerna vidgas till ett större sammanhang och det var här jag riktigt fastnade. De första avsnitten var okej – trots en irriterande berättare – men jag behövde världsbyggandet för att det skulle fungera för mig. Och om det fungerar…!
Några störningsmoment finns fortfarande kvar så här en dryg månad och 92 avsnitt senare. (Ja okej, jag är en maratonkonsument, och det blir 1-2 avsnitt per pendelsträcka)
Framför allt tycker jag inte att rapporterar som presenteras av de utsatta själva (snarare än att de läses upp av arkivisten) har ett övertygande språk. Det känns som att de också läser upp ett manus – inte ett dåligt sådant, det är bara inte övertygande som talspråk.
Sedan ett rent tekniskt klagomål som verkar vara gemensamt för majoriteten av podcasts som finns tillgängliga via iTunes: De är i fel ordning! När jag lyssnat på avsnitt 80 går den vidare till avsnitt 79. Varför skulle jag vilja det?
Nu är jag dock ikapp och försöker hitta liknande podcasts. Och det är svårt.
Jag har lyssnat på 8 avsnitt av A Scottish Podcast men har inte riktigt fastnat än. Det ska handla om en fd radio-DJ som vill bli podcastkändis och därför letar efter övernaturligheter i Skottland. Det har inte hänt så mycket än vilket förmodligen är en stor anledning att det känns meh. 8 avsnitt låter kanske mycket men när varje episod är 10-15 minuter lång blir det inte så mycket story.
Jag har lite svårt att höra vad de säger om jag inte koncentrerar mig, men det är väl en vanesak. Samma sak med att de säger “cunt” som var tredje ord, jag måste vänja mig om jag inte ska himla med ögonen så mycket att de ramlar ur.
Nå. Jag antar att jag fortsätter ett tag till för att se om det händer något som får mig att fastna, annars får jag ge upp.
En tredje podcast på samma tema – och föregångare till åtminstone A Scottish Podcast – är The Black Tapes . Här har jag inte ens hunnit lyssna på ett helt avsnitt än, eftersom de är 40 minuter långa och jag började mitt under dagens morgonpendling. Jag irriterade mig direkt på att det spelades random musik under avsnitten. Sluta störa mig med såna distraktionsmoment, ge mig story!
Så långt har jag kommit. Stay tuned, antar jag. Och ge mig tips. Kvar på listan av tips att kolla upp är Wooden Overcoats, Pseudopod, The Wicked Library och Knifepoint Horror. Få se om nån av dem funkar.