jag & mina upphakningar
Jag tänkte idag på hur vedervärdigt begreppet “motsatta könet” är.
Förutom det basic att kön är inte så enkelt som det binära valet man/kvinna, så uttrycker “motsatt” att det finns en konflikt. En kvinna är motsatt, tvärtom en man. En anti-man. Fräscht, verkligen.
Dags för ett gammalt hederligt rant; det var ett tag sedan.
Språkrådet har precis släppt sin “nyordlista” – ord insamlade under 2011 som ska spegla språkets utveckling. Eller något sånt. Påstås det i alla fall.
Många av de listade orden känns väl ok. De har viss relevans, även om jag tror att många av dem kommer glömmas igen rätt snart. Hoppas i alla fall att 2012 kommer innehålla mindre plankning och uggling.
Många andra har jag aldrig hört förut, och de låter helt bedrövliga i mina öron:
“Framåtlutad” kallar man tydligen någon som är driven, företagsam, energisk. Jaha?
“Förväntis” – en person man förväntar sig något av. Finns det över huvud taget någon person utanför Södermalm som använder sig av ord som slutar på -is?
“Nysare” är tydligen direkt taget från engelska “sneezer” och är en person som sprider nyheter vidare. Right.
Min absoluta favorit på listan – och med det menar jag då ett hatobjekt som överstiger allt annat – är dock tjejsamla.
Birgitta Lindgren som jobbar som nyordsansvarig på Språkrådet berättar i en intervju på SvD att tjejsamla betyder att man nöjer sig med några stycken. Till skillnad från killar som nördar in sig i sitt samlande då. Tjejer är ju inte så nördiga, så klart vi inte vet hur man samlar ordentligt.
Min spelsamling begs to differ. Men jag är nog lite sådär tjejtjejig då. Jag är halvkass på att vara tjej, måste vara så. Och med prefixet “tjej-” vet vi ju att det är den sämre versionen som åsyftas. Tjejkast. Kärringknop. Damfotboll. (Och så fick jag lära mig att “tjejkött” är typ kyckling. Sånt som tjejer äter. Jag som gillar blodiga ryggbiffar. Misslyckad igen då.)
Ja, och nu tjejgnäller jag lite om det då.
Hej. Jag är prositen. Jag är en tjejtjej.
Nej men hoppsan, jag känner mig lite manad att skriva en bloggpost på svenska. Det var ju bara knappt ett år sedan senast. Det finns helt enkelt för många ställen där jag ordbajsar, men jag tror jag har tagit upp det ämnet otaliga gånger tidigare, så jag fortsätter raskt till det riktiga inlägget.
Vad jag vill beklaga mig över den här gången – för ja, självklart skall bloggar i första hand utnyttjas i gnäll-syfte – är det bristfälliga grepp folk i allmänhet verkar ha om svensk grammatik. Nu vill jag inte på något viss påskina att jag är oklanderlig själv, men jag har då åtminstone vett att inte blanda ihop orden “de” och “dem”.
Snälla människor, vad är så svårt att förstå här?
De är subjekt, dem är objekt.
…eh, okej, det kanske inte säger så mycket, men testa att byta ut de mot vi. På samma sätt byter du ut dem mot oss.
“Dem är hungriga” -> “Oss är hungriga”. Låter det som något som en person som faktiskt ansträngt sig för att komma ihåg att plocka med sig hjärnan till jobbet idag någonsin skulle säga? Nej, precis. Om du inte vill framstå som en neandertalare med grav bakfylla efter din tredje lobotomi utförd av en hamster hög på ecstasy (alternativt en såndär moe anime-flicka som tror att hon är jättesöt men som tja, egentligen passar in på förklaringen i meningen föregående denna parentes) – lär dig skillnaden!
Eller om det nu är så förbannat svårt som det verkar, använd “dom”, detta förhatliga ord som ser så otroligt fult ut i skrift men som faktiskt kan användas som ersättning både för “de” och “dem”. Det är förmodligen ordet “dom” som har skadat svenska språket så grovt att många tror att “dem” är exakt samma sak – men jag bryr mig inte. Använd “dom” om du måste. Använd inte “dem” om du inte fattar till 100% när det är okej.
Over and out.
Oj. Hej. Jag tror jag glömde bort att jag hade en blogg här också. Det blir lite sådär när man sprider ut härligheten på många ställen;ibland blir det för mycket till och med för mig. Även om jag egentligen är lika cool som Kungen av Hela Kosmos. Fast jag har å andra sidan ingen liten prins att delegera ansvaret till. Hur skulle det se ut om en liten knoddis bloggade åt mig? Svara inte på det. Jag har sett kattblogger. Huvva.
Nu minns jag i och för sig helt plötsligt att jag satt och skrev på ett blogginlägg häromveckan, strax innan det blev dags för julledighet, men det var så ruskigt tråkigt så det får nog ligga kvar på privat.
Apropå prinsar vet jag inte om jag tycker att Prince of Persia är på väg åt rätt håll. Jag spelade lite på senaste XBOX360-versionen igår kväll, och det är snyggt, visst, och det är plattform, weeeeh, men vadfan, käften pojkspoling. Du tror att du är cool och lite raggmunkig, men du känns som en desperat brat som asså bara måste ha med sig någotn hem från krogen för annars blir det så pinsamt nästa vecka när du måste hitta på nåt om hon den där jättesnygga med jättemelonerna igen. Dina kompisar börjar känna igen historierna nu.
Dessutom ska Prince of Persia vara svårt så in i helvete. Visserligen hade Sands of Time den där extremsexiga tidsbakåtspolningsmekanismen (phew), men den hade ändå sina begränsningar. Flickvän™ dyker bara upp, fixar allt, zoomar tillbaka dig till plattan du stod på innan du försökte begå självmord (läs och lär, grammatikinkompetenta snorungar; och förresten när jag ändå ska såga er måste jag berätta att det heter våldtäkt, inte våldtäckt. Vadfan är det för fel på er egentligen? Det har visserligen inget med grammatik att göra men det tillhör ändå allmänbildningen) och man behöver inte ens anstränga sig för att inte dö. Vete fan om man kan dö ens, tror Flickvän™ hjälper till i strider också.
Måste verkligen alla spel vända sig till casual gamers?
Nej nu ska fröken bitterfitta hålla käften ett tag. Angående subjectet: V-chan, du vill väl ha en liten skruvmejsel? Jag fattar ingenting? 