Vid sextiden börjar det bli livligt på avdelningen. Personalen går runt och väcker alla som fortfarande sover, berättar att nu finns det frukost att hämta. Jag får 2 Alvedon och en Celebra.
En sjuksköterska kommer förbi och tar ut nålen ur armvecket. Så fort det slutat blöda kan jag klä på mig, säger han. Läkaren ska komma förbi strax med utskrivningspapper och mer information. Sagt och gjort.
Jag får veta att operationen gått perfekt, trots att sköldkörteln var mycket större än de hade räknat med. Den hade växt ner bakom bröstbenet. Men de lyckades få bort den bra, och operationen påverkade inte stämband eller något annat heller.
Jag får inte bada på 2 veckor, men duscha går bra. Tejpen på halsen ska sitta kvar i 10 dagar, sen ska jag byta den. Om den lossnar innan ska jag givetvis byta den då också. Jag ska ha tejp i 3-4 månader, men hålla ärret borta från solen. Stygnen ska inte plockas bort, de försvinner av sig själv.
Det är 15% risk att högra sköldkörteln, den som är kvar, inte lyckas producera tillräckligt med sköldkörtelhormon för att jag ska klara mig på det. I så fall kommer jag få käka levaxin resten av livet. Men det kollar de upp på ett återbesök om en månad.
Jag ska inte sporta de närmaste veckorna heller. Jag har fått läkarintyg på sjukskrivning i 2 veckor, men om det behövs är upp till mig. Jag får med mig en broschyr med halsövningar som jag ska göra två gånger om dagen.
Annars.. är det bara att åka hem nu. Så det gör jag.
Först förbi det närliggande apoteket för att hämta ut mina smärtstillande. Massa Alvedon 500mg – ska ta 8 tabletter om dagen. Brufen fanns inte inne, och jag beställer hem det till mitt apotek. Lite senare ber jag D kolla upp ifall jag kan ta Ipren så länge, och det går bra.
Buss och sen tåg. Bussen kändes som en väldigt dålig idé, det skumpar och hoppar och jag håller i mig i sätet framför. Kanske borde tagit taxi istället, jag har ju råd – men det kanske skumpat det också. Tåget fungerar bra i alla fall.
Jag har ett gigantiskt blåmärke på halsen. Det ser ut som att nån tagit stryptag på mig och klämt åt ordentligt. Väl på Karlbergs pendeltågsstation kommer jag på att jag fortfarande har patientarmbandet på, så jag rycker av det. Det var skönt att komma ut från sjukhuset.
Hemma hos katterna igen som är glada att se mig. Lägger mig på soffan och sover ett tag. Det går bra. Inte så skönt att sätta mig upp, men bättre än inatt.
Hostar lite. Det är banne mig inte skönt, rekommenderas ej.
När jag känner lite lätt på struphuvudet blir jag illamående. Inte smärta, eller kanske nånstans bakom all smärtlindring. Men det känns obehagligt. Jag får tillbaka samma känsla när jag gör mina halsövningar; den sista när jag ska spänna skulderbladen bakåt. Det känns lite som att jag ska kvävas.
D kommer över på kvällen. Han gräddar våfflor och vi tittar på TV. Jag sover hyfsat. Upp en gång mitt i natten för att ta Alvedon. Hostar lite, men det känns redan lite bättre.
