Vi har sett det förut.

Hallå, det är ju Zelda. Vi har i drygt 30 år följt Link, den modige hjälten och titelns Zelda, den visa prinsessan som i olika inkarnationer för en desperat kamp för att rädda landet (oftast Hyrule) från den mäktiga krigaren (i en och samma inkarnation? Oklart) Ganon(dorf) .

Vi har inte sett det förut.

Nintendo gjorde något nytt! Kampen gick åt helvete. Link och Zelda kunde inte besegra Ganon; Link blev dödligt skadad och har vilat i hundra år. Zelda har på egen hand fört striden mot ondskan. Endast i utkanterna av landet finns det stora bosättningar kvar, men regentens slott och allt runt omkring är ruinerat, ödelagt, befolkat av monster.

Borta är alla obligatoriska “samla talismaner / triforce-delar / jungfrur genom att lösa stora pusselgrottor” sekvenser som du tidigare behövt genomföra för att över huvud taget ta dig vidare i spelet. Du kan gå direkt till slutbossen om du vill. Istället finns en kontinent att utforska, hur du vill och hur länge du vill. ¹⁾Runt 140 timmar för undertecknad Antalet distinkta verktyg är lägre än sedvanligt.

Dina vapen går sönder men du har oändligt med bomber.

Det kostar stamina att springa omkring, du kan klättra hur högt och långt du vill (så länge staminan räcker) – och du har en fantastisk paraglider att sväva ner från alla ställen du klättrat upp för.

Samtidigt är det på många andra sätt fortfarande ett traditionellt Zelda-spel. Vi ser Sheika, Gerudo, Rito, Goroner, Zora och förstås Hylians. Du snubblar över miniuppdrag runt varje hörn (efter den första timmen av introduktion som känns lite väl ödslig och tom). Istället för enorma dungeons finns det ett hundratal små helgedomar med egna pussel. Det finns stora ruiner att utforska som ger mersmak – vad har hänt i den här världen egentligen? Hur såg det ut här för hundra år sen? Självklart finns det hästar – och rådjur – att rida samt great fairies att bli livrädd för. Beadle är tillbaka (och han tror att du raggar på honom)

Och open world-grejen? Den gjorde Nintendo ju i det allra första Zelda-spelet.

Om jag skulle önska mig något mer av det här spelet vore det mer episk musik. Jag saknar melodier att nynna med i. Och kanske lite roligare belöningar från sidouppdragen än bara rupees. Och jag skulle hemskt gärna vilja spela igenom de katastrofala händelserna som ledde till förlusten för hundra år sedan också.